Karlstad Spelmansgille (Musikensemble)

I denna inspelning ingår följande låtar:
Polkett från Mangskog, slutet
Långstorpervalsen efter AP Thorén
Polska efter Friden på Hagen, Frykerud
Polska efter gubben Kihlstedt
Steffaleken, pols fra Østerdalen
Vals efter Oskar i Krokera, Frykerud
Polska efter Johan Skar, Svanskog
Reiländer efter Carl Iderström
Gånglåt av Adolf Söderkvist
Avslutningstal

Collapse text

"1989 kan Värmlands Spelmansförbund fira 60-års jubileum. En av dem som var med från starten var Erik Gustavsson. Mer än någon annan kom han sedan att sätta sin prägel på förbundet och på folkmusiken i Värmland.

Erik Gustavsson föddes i Karlstad 1907. Han växte upp i en familj, där musiken var dagligvara. De första grunderna i fiolspelets konst fick han av "blinde WideQvist". Denne kunde snart konstatera, att hans elev hade utomordentliga anlag, men då de ekonomiska förutsättningarna inte förelåg för vidare skolning, fick Erik arbeta vidare på egen hand. Han kom med i Hembygdsgillet i Karlstad, spelade till folkdans, fick intresse för folkmusik och blev en utomordentlig spelman. Snart började han också teckna upp låtar efter andra spelmän, och denna verksamhet kom så småningom att utgöra tyngdpunkten i hans livsgärning. Hur många låtar Erik dokumenterat är det svårt att ha en uppfattning om, men det torde röra sig om några hundratal. Då är att märka att han gjorde de flesta uppteckningarna utan att ha tillgång till de hjälpmedel som numera står till buds. Med osviklig stilkänsla försåg han också låtarna med understämmor. Det var en upplevelse att höra Erik själv spela dessa stämmor och han var en improvisationens mästare

Att Carl Iderströms rika repertoar från Frykerud finns bevarad, är till största delen Erik Gustavssons förtjänst.

Erik var också en framstående kompositör eller "låtsnickare" som han själv föredrog att kalla det. Flera häften har honom som upphovsman, och låtarna är mestadels av mycket hög kvalitet. Erik var en blygsam natur som inte fikade efter rampljuset. Trots detta blev han inte utan ärebetygelser. Han fick mottaga Zorn-märket i guld och belönades också med Nya Wermlandstidningens kulturstipendium.

Sven Eden"

Collapse text

"Arvid, en av de verkliga profilerna inom värmländsk folkmusik, är dalkarl, född i Vikmanshyttan 1911. Till Värmland kom han 1938 och fick kontakt med den tidens ledande spelmän, bl a Carl Iderström och Erik Gustavsson. Han blev uppskattad medlem av Värmlands Spelmansförbund och hans erfarenheter från spelmansrörelsen i Dalarna liksom hans kännedom om svensk folkmusik över huvud taget gav honom en ledande ställning inom förbundet. Han blev så småningom spelmansförbundets ordförande, en befattning som han innehade under en lång följd av år •. Förbundet har också visat honom sin erkänsla genom att utse honom till hedersordförande.

Arvid är en skicklig spelman. Han spelar mjukt och synnerligen vårdat och har stränga krav på att de intentioner som låtens upphovsman eller förmedlare uttryckt inte ska förfuskas. Med stor framgång har han också försökt sig på att skriva låtar själv. Några är verkliga pärlor. Han är som sagt dalkarl, men under de många år han bott i Värmland har han skaffat sig en ingående kännedom om värmländsk folkmusik och värmländska spelmän. Eftersom han också är begåvad med ett hästminne, utgör han en ovärderlig kunskapskälla. Detta har spelmansförbundet också förstått att utnyttja. I den mån de låthäften som Värmlands Spelmansförbund utgivit, är försedda med företal och kommentarer, är det för det mesta Arvid Eriksson som svarat för dessa. Han har även producerat sig i andra publikationer.

Sven Eden"

Collapse text

"Han är född i Eda socken i västra Värmland. Sin musikaliska utbildning fick han på Folkliga Musikskolan i Ingesund utanför Arvika, den skola som numera har: Status av musikhögskola och huvudsakligen utbildar musikpedagoger. Musiklivet i Eda blomstrade som aldrig förr när Hans växte upp. Han blev medlem i Eda-Köla musikcirkel, som under folkskollärare Gunnar Smedbergs ledning utvecklades till en synnerligen välrenommerad orkester. Men det var folkmusiken som kom att bli Hans stora intresse. Både fadern Anders Bryntesson och farfadern Brynte Nilsson var framstående spelmän. Farfadern hade träffat den legendariske Lomjansguten och lärt en del av honom. Hans Bryntesson har ärvt en hel del låtar ur sin rika repertoar från far och farfar och även från mer avlägsna släktingar och är alltså en av Värmlands få nu levande traditionsbärare. Han håller styvt på att dessa l åtar ska spelas just så som han själv lärt dem. Denna princip är vägledande för honom i hans pedagogiska verksamhet. Han har bl a under en lång följd av år undervisat i låtspel vid de kurser för ungdom som anordnats uppe i Ransäter i Värmlands Spelmansförbunds regi. Hans eget spel är oerhört klart och distinkt och hans gedigna utbildning gör att han inte behöver väja för tekniska svårigheter.

l ett av de låthäften som utgivits av Värmlands Spelmansförbund har Hans Bryntesson samlat en del av sitt arvegods från Eda och dessutom bidragit med ett antal egna kompositioner. Det är ett häfte som står sig gott i konkurrensen.

Sedan åtskilliga år är han ordförande i Värmlands Spelmansförbund.

Få spelmän i Värmland har med så stor hängivenhet ägnat sig åt folkmusiken som Hans Bryntesson. Outtröttlig verkar han för folkmusikens fortlevnad och utbredning, särskilt bland de yngre, och för spridande av kännedom om denna vår stora kulturskatt i allt vidare kretsar. Hans Bryntesson är en av de mycket få värmlänningar som fått ta emot Zorn-märket i guld.

Sven Eden"

Collapse text