Sara Maria Linroth f Stedt [Akvarell]

Created with Sketch.

Johan Fredrik Martin

miniatyr|höger|Johan Fredrik Martin, porträtt i olja utfört av brodern Elias Martin.Porträttet finns i Konstmuseet Sinebrychoff i Helsingfors, som tillsammans med Ateneum och Museet för nutidskonst Kiasma ingår i Finlands Nationalgalleri i Helsingfors, Finland. Johan Fredrik Martin, född den 8 juni 1755, död den 28 september 1816, var en svensk konstnär, grafiker och tecknare. Han var bror till Elias Martin. Biografi miniatyr|höger|Johan Fredrik Martin, porträtt, oljemålning utförd av Elias Martin. Nationalmuseum. Fotograf: Erik Cornelius, Nationalmuseum. I ungdomen ägnade Martin sig främst åt teckningskonsten. Åren 1770-1780 vistades Johan Fredrik Martin i England och fick där sin utbildning av engelska grafiker som William Woollett och Francesco Bartolozzi. Till en början arbetade han mycket nära sin bror men efter 1785 blev han mera självständig och utförde grafiska blad efter andra konstnärers verk, bland dem Pehr Hilleström. Efter sin återkomst till Sverige utgav Martin flera grafiska verk, såsom Svenska galeriet (2 häften med 12 porträtt och biografier 1782-83). Åren 1784-1787 företog Martin flera resor genom Sverige för att teckna utsikter. 1797 utgav han en samling Utsigter öfver Stockholm, utförda med etsade konturer, vilka konturteckningar han sedan behandlade som akvareller och flitigt sålde. 1805 började han utarbeta dessa och liknande teckningar i akvatint, och hans stora verk, Svenska vyer uppstod efter hand. Bland hans övriga verk märks de graverade plåtarna till Sköldebrands Voyage pittoresque au Cap Nord, liksom plåtar efter Louis Masreliez teckningar, broderns landskapsmålningar och dennes ritningar till Bacchi tempel. Dessutom en stor mängd porträtt och gravyrer i åtskilliga ämnen. Martin var tekniskt mycket skicklig och arbetade i ett flertal grafiska tekniker, framför allt med punktgravyr, konturetsning samt akvatint. Bland hans arbeten kan nämnas hans "förskönande teaterutsikt" från Södermalm över Stockholm med högreståndspublik som är en akvarellerad etsning efter en teckning av brodern Elias Martin från omkring 1790. Martin finns representerad vid bland annat Uppsala universitetsbibliotekUppsala universitetsbibliotek , Norrköpings konstmuseum och Nationalmuseum i Stockholm.

Linroth

Linroth är en svensk adelsätt, som utslocknade på svärdssidan 2011. Släktens stamfader är kyrkoherden Laurentius Theodori (död mellan 1646 och 1653) i Tjällmo, vars hustru enligt Anrep hette Brita. Deras son Elias upptog namnet Linroth. Elias Linroth var brukspatron och bergsfogde och köpte upp Alkvetterns bruk och Lanfors, där han tillverkade ammunition och bröt silver och järn, varmed han skapade en förmögenhet. Hans hustru Catharina kallade sig Danckwardt efter sin mor, som var syster till Niclas Danckwardt-Lillieström och halvsyster till Johan Lillieström. Hustruns far var kronofogden Daniel Mattson från Frösunda i Götlunda socken, och anlade både Frösundas och Oppboga hammare i Fellingsbro. Barnen till Elias Linroth och Catharina Danckwardt adlades för faderns förtjänster 1691, och sönerna introducerades på nummer 1222. Två, möjligen tre, söner blev "av våda ihjälstuckna" i unga år, med några års mellanrum. Dottern Maria blev stammoder till Gyllenflychtska ätten, dottern Catharina gifte sig Ehrencreutz, och Anna med brukspatron Magnus Lewin och sedan Adlerklo. Sonen generaladjutant Gustaf dödades i Ukraina, och regementskvartermästare Lars avled i rysk fångenskap. Ätten fortlevde på svärdssidan med tre söner: Johan, Claes och Elias. Johan Linroth var brukspatron på Bjurbäcks bruk och assessor i Bergskollegium. Hans gren fortlevde på svärdssidan med två söner i andra äktenskapet, med Juliana Elisabeth Ertman, syster till Jacob von Ertman. Denna gren ägde Bjurbäck och fideikommisset Lång, men slocknade på svärdssidan 1816. Claes Linroth var brukspatron på Alkvettern, Storfors med mera, samt var gift med Sara Ehrenpreus. Dottern Brita blev stammoder till ätten Günther, Maria till von Törne, Sara Catharina för Stedt, och Anna Elisabeth de Frietzcky.

Klas Linroth

miniatyr|Klas Linroth. Klas Mauritz Linroth, född 20 juni 1848 i Västsjö i Övre Ulleruds socken, Värmlands län, död den 13 december 1926 i Danderyds församling, Stockholms län, var en svensk läkare, professor och ämbetsman. Biografi Klas Linroth föddes i Övre Ullerud i en adlig familj, som son till flottningschefen och brukspatronen Claes Carl Axel Linroth och brukspatrondottern Laura Elvira Dahlgren.Se Anreps äattartavlor och SBL Bland förfäderna fanns en rad personer som varit verksamma inom bruksindustrin. Farfadern Carl Linroth ägde Alkvetterns bruk, och skrev sig till Värmlands Säby efter sitt ingångna äktenskap med Brita Åkerhielm af Margrethelund. Linroth blev 1868 student i Uppsala, medicine kandidat där 1872, medicine licentiat vid Karolinska institutet 1876 och medicine doktor i Uppsala 1879, sedan han utgivit en avhandlingen om Blodkärlssvulsterna och deras behandling. Under sin studietid och några år därefter verkade Linroth som militärläkare, men ägnade sig snart åt den allmänna hälsovården. För att studera hygien besökte Linroth 1880–81 de flesta av Europas kulturländer samt vistades sex månader hos Pettenkofer i München, på vilkens laboratorium han utförde en undersökning Über das Verhalten des Wassers in unseren Kleidern (i "Zeitschrift für Biologie", 1881). Efter hemkomsten (1881) förordnades Linroth sundhetsinspektör i Stockholm och utnämndes 1882 till förste stadsläkare där. I denna egenskap tog Linroth en mycket verksam del i de många byggnadsföretag, som Stockholms kommun under hans tid lät utföra i sjukvårdens intresse; planerna för ombyggandet av Maria sjukhus (1885–1886) och av Stockholms stads och läns kurhus (1889–1890) liksom för det Nya epidemisjukhuset i Stockholm (1890–1893) var hans verk. På Linroths initiativ inrättades (1882) hälsovårdsnämndens laboratorium, infördes den animala vaccinationen (1884), upprättades tre desinfektionsanstalter (1883, 1892, 1893) och förbättrades ventilationsförhållandena i Stockholms folkskolehus. Därjämte medverkade Linroth vid revisionen av dödsorsaksstatistiken samt vid arbetet för tuberkulosens bekämpande m.m. År 1898 utnämndes Linroth, som 1891 tilldelats professors värdighet, till generaldirektör och ordförande i Medicinalstyrelsen, en befattning han behöll till 1913. Han valdes in som ledamot av Kungliga Vetenskapsakademien 1905. Åren 1914–1920 var han vice ordförande i Serafimerlasarettets direktion.

Add a comment or suggest edits

To publish a public comment on the object, select «Leave a comment». To send an inquiry directly to the museum, select «Send an inquiry».

Leave a comment or send an inquiry

You have unsaved changes.

Are you sure you want to leave this page?

Share to