Ett tryck, föreställande en traktor av märket John Deere.

Lokomobil kan enklast beskrivas som en flyttbar ångmaskin på hjul från vilken man tog kraft från svänghjulet, oftast med en planrem.

Lokomobilen flyttades mellan arbetsplatserna och rörligheten gjorde den användbar för många arbetsuppgifter, de kunde driva sågar, tröskverk eller pumpar. Med linor kunde lokomobilen även dra jordbruksredskap, se ångplog.

Självgående lokomobiler, som för framdrivningen utrustats med kraftöverföring från ångmaskinen till drivhjul, var föregångare till traktorer. I och med lokomobilernas stora tyngd var de dock inte alltid lämpade att direkt dra redskapen som dagens traktorer brukar göra - i stället tillgrep man ibland därför stållinor så att lokomobilen kunde sköta arbetet från sidan av fältet.

I England och Tyskland som var världsledande i tiden för sekelskiftet 1900 fanns många och avancerade lokomobiler och användes på ett mångsidigt sätt, några figurerar än i plöjningstävlingar.

Lokomobiler byggda med minimalt med ledningar - maskinen står direkt på pannan och ångledgningen dit är kortast möjlig. Lokomobilens maskin behövde heller inte byggas för speciellt god manöverförmåga - ekonomin kunde prioriteras. Det blev en relativt billig ångmaskin med goda egenskaper. Döden för lokomobilerna är oxygenkorrosion i ångpannan, matarvattnet togs från naturen, ytvatten eller brunnsvatten utan föregående utdrivning av lösta gaser. Pannsten från kalken i hårt vatten, sänkte verkningsgraden effektivt. Syrabetning för att avlägsna pannstenen i ångpannan tog också på panngodset.

Fotografering: 1930 - 1960