August Strindberg

Johan August Strindberg, född 22 januari 1849 i Stockholm, död 14 maj 1912 i Stockholm, var en svensk författare. Under fyra decennier var Strindberg en prominent gestalt i det litterära Sverige. Han var omdiskuterad och inte sällan involverad i personkonflikter. Bland hans verk finns ett flertal romaner, noveller och dramer som räknas som klassiker inom svensk litteratur, och han räknas som en av Sveriges mest betydelsefulla författare. Internationellt är han dock främst känd som dramatiker. Han var även verksam som bildkonstnär och målade och fotograferade, även om detta främst uppmärksammats av eftervärlden.Gedin, David: Biografi August Strindberg, Strindbergsällskapet . Strindberg var mycket produktiv, trots perioder av improduktivitet, och banbrytande inom flera genrer. Allmänt betraktas han som en nydanare av det svenska språket. Strindberg tillhörde kretsen kring de så kallade åttiotalisterna och var delvis engagerad i frågorna för den framväxande arbetarrörelsen.Ordet i min makt. Läsebok för underklassen-texter av Strindberg i urval Han ägnade sig också i perioder åt självständig, egensinnig forskning inom naturvetenskap och ockultism. Biografi Johan August Strindberg föddes i Sundhetskollegiets hus på Riddarholmen i Stockholm den 22 januari 1849. Strindberg var det tredje barnet av åtta i sin faders första äktenskap. Efter det rivna födelsehuset har Strindberg döpt pjäsen Brända Tomten. År 1851 flyttade familjen till Klarakvarteren och 1856 till Norrtullsgatan 14. Strindbergs far Carl Oscar Strindberg var ångbåtskommissionär och ansvarig för godstrafiken på Mälaren och Göta kanal. Modern Eleonora Ulrika Norling var före detta värdshusflicka, som hade arbetat på Liljeholmens värdshus. Före giftermålet arbetade hon som hushållerska åt Carl Oscar, därav titeln Tjänstekvinnans son,Den självbiografiske August Strindberg men hemmet var inte så proletärt som Strindberg ville få det att framstå. Carl Oscar gifte sig med henne 1847. Hennes fromhet hade stark påverkan på författaren. Strindbergs faster Lisette Strindberg var gift med ångbåtspionjären Samuel Owen. Som barn var Strindberg lugn och tystlåten. Fadern var sträng och Strindberg växte upp i ett hem som präglades av disciplin, gudfruktighet och kulturellt intresse. Under barndomen ägnade han sig åt läsning, naturvetenskapliga studier och blomsterodling.http://www.mimersbrunn.se/August_Strindberg_1849_1912_2257.htm År 1856 började han på Klara skola. Den 30 december 1861 skrev Strindberg ett brev om vännen Flodcrantz som gick igenom isen på Brunnsviken och drunknade. Natten mellan 19 och 20 mars 1862 avled modern och Strindberg skrev ett brev om det till sin bror Oscar den 22 mars. Strindberg hade ett dåligt förhållande till sin fader, vilket försämrades ytterligare efter moderns död. Året efter gifte fadern om sig med den trettio år yngre Emilia Charlotta Peterson som var familjens tjugotvååriga husmamsell (hushållerska) och som Strindberg kom att avsky.August Strindberg (1849–1912) – Find A Grave Memorial I efterhand har dock bilden av Emilia ändrats. Hon fyllde väl rollen som styvmamma framförallt för Augusts systrar.

Fröken Julie

miniatyr|Ove Tjernberg och Gerd Hagman i en uppsättning för folkparkerna 1955. Fröken Julie är en tragedi av August Strindberg från 1888 och är en av de mest spelade Strindberg-pjäserna i världen. Bakgrund Kammarspelet om den unga högadliga Julie och betjänten Jean, och deras förehavanden under en midsommarnatt och morgon, hade urpremiär i Köpenhamn 1889, med Strindbergs hustru Siri von Essen i huvudrollen. I Sverige var dock stycket svårplacerat; det fick premiär först 1906 på Akademiska Föreningens teater i Lund. Då hade pjäsen redan före sekelskiftet satts upp i både Tyskland och Frankrike. Rollfigurer Fröken Julie: Grevens dotter. Hennes mor uppfostrade henne till att tänka och bete sig som en man, något som inte uppskattas av samtiden. De ständiga motsägelserna har gjort Fröken Julie till en mycket förvirrad person som å ena sidan vet hur hon ska få allt hon vill ha, men å andra sidan inte vet vad det är hon vill ha. Jean: Betjänt hos greven. Han påstod att han ofta såg Fröken Julie när han var ung och drömde om henne. Sedan dess har han rest mycket och haft många olika jobb och någonstans på vägen insåg han vad han ville göra. Hans mål är att komma upp sig i samhället, en plan som börjar med drömmen om att starta ett eget hotell. Han kommer tillbaka till grevens gård och det dröjer inte länge innan fröken Julie blir en del av hans plan. Han manipulerar henne skoningslöst dit han vill, är ömsom snäll och kall.

August Strindbergs dramatik

miniatyr|höger|Carl Eldhs staty över August Strindberg i Tegnérlunden i Stockholm. August Strindbergs dramatik utgör sammanlagt över 60 pjäser och utkast, vilket gör det till den största delen av författaren August Strindbergs produktion. Det är också den som uppmärksammats mest internationellt, inte minst för sin psykologiska skärpa och nyskapande form. Strindberg arbetade i ett antal olika genrer, och skapade i vissa fall nya genrer. Det finns ingen enkel utvecklingslinje i hans dramatiska författarskap, utan snarare ett slags pluralism: han kunde återkomma till en viss typ av pjäser efter att under en period ha ägnat sig åt en annan. Tidiga försök Strindbergs första pjäs var ett aldrig uppsatt och idag förlorat stycke i två akter från 1869 som hette En namnsdagsgåva. Strindberg skriver om dramat i första delen av sin självbiografiska roman Tjänstekvinnans son. Pjäsen var en komedi och inspirerad av Zacharias Topelius romansvit Fältskärns berättelser. När Strindberg blivit färdig med denna första pjäs påbörjade han ett "dramatiskt utkast" i tre avsnitt med titeln Fritänkaren. Pjäsen betraktas som dramaturgiskt misslyckad, men föregriper, med sin handling om en samhällskritisk huvudpersons uppror mot sin omgivning, många av Strindbergs senare verk. Även hans nästa pjäs, som först hette Det sjunkande Hellas men efter omarbetning fick namnet Hermione, betraktades (även av Strindberg) som omogen, med sin alltför deklamatoriska stil. Historiska dramer Strindbergs första urpremiär var på Dramaten den 13 september 1870 med pjäsen I Rom, som liksom den tidigare Hermione kan klassificeras som ett historiskt drama. Pjäsen fick uppskattade recensioner, även om författaren själv lär ha varit så missnöjd att han ville dränka sig.Ollén, s. 17 Samma år studerade han estetik i Uppsala för professor Carl Rupert Nyblom, och skrev bland annat en kandidatuppsats om Oehlenschläger. Där läste han även isländsk litteratur, vilket kom att inspirera till nästa historiska drama, Den fredlöse, som utspelar sig på 1100-talets Island.