Fendertar tillverkade av sjövärnsaspirant.

Created with Sketch.

Axel Swinhufvud (fotograf)

miniatyr|stående|Axel Swinhufvud framför sin pappershandel, 1960-tal. Axel August Wilhelm Swinhufvud, född 20 maj 1888 i Strängnäs död 10 september 1978 på Danderyds sjukhus, var en svensk fotograf och pappershandlare. Han fotograferade övervägande Stockholmsmotiv och donerade omkring 20 000 negativ till Stadsmuseet i Stockholm. Biografi Fotografen miniatyr|stående|Axel Swinhufvud på stegen i ateljén 1910, kvinnan är troligen hans mor. Axel Swinhufvud föddes på Paulinska gården i Strängnäs. Han var son till kapten Carl Wilhelm Svinhufvud och Anna Augusta Lovisa Granberg. Som tillhörig en gammal officerssläkt hade han troligen valt officersbanan dock en höftskada gjorde honom till kronvrak och oduglig för militärtjänst. Efter faderns död 1899 flyttade modern 1902 med sonen Alex och dottern Anna Charlotta till Stockholm. Som 15-åring fick han sin första fotoapparat, en lådkamera av typ Murers Express. Hans första bevarade fotografi visar en ballonguppstigning som han tog 1903. Skolgången på Norra Real avslutade han 1908, utan examen. Därefter började han en gedigen yrkesutbildning där han fick praktisera två år hos hovfotografen Lars Larsson, kallad ”Hov-Lasse” och ägare av Larssons Ateljé vid Humlegårdsgatan 21. Larsson hörde till samtidens främsta fotograf specialiserat på Stockholmsmotiv. vänster|miniatyr|stående|Swinhufvuds pappershandel vid Karlavägen 27, 1935. År 1910 blev Swinhufvud auktoriserad fotograf och startade sin första egna ateljé på Karlavägen 1A (nuvarande 27). I huset fanns även en pappershandel som sedan 1907 drevs av Axels mor.Stockholms adresskalender från 1913 Året därpå blev han av brandkapten Fredrik Kyhlberg utsedd till officiell fotograf för Stockholms brandförsvar. Hans uppgift var att dokumentera Stockholms bränder med sin kamera. Efter ett brandlarm begav han sig på sin motorcykel till brandplatsen, ibland fick han åka med stegvagnen. Väl på brandplatsen följde han även brandmännens arbete ända upp på taken. Mellan 1911 och 1936 dokumenterade och bokförde han 211 bränder med bild, datum och klockslag.Kamratföreningen Röde Hanen, takbrand I samband med uppdraget tog han omkring 900 glasplåtar med sin Anschützkamera som han skaffat 1911.

Elisabet I av England i porträttkonsten

miniatyr|Drottning Elisabet i den rika klädsel och de praktfulla smycken som visar på härlighet och upphöjt majestät. Rosen hon bär var en symbol både för skönhet och dygd och för drottningens ätt, huset Tudor.Doran 2003b, s. 177 miniatyr|stående|Porträtt av drottningen utfört cirka 1585–1590 av en okänd konstnär. Avbildningarna av Elisabet I av England i porträttkonsten visar hur de kungliga porträtten i England utvecklas under renässansen, från de tidiga enkla avmålningarna, till högrenässansens invecklade porträttkonst. Målningarna späckas med symbolik som ska förstärka bilden av härskarens makt och ställning, likaväl som de ska framhäva särskilda egenskaper hos den avbildade personen. Till och med de tidigaste porträtten av Elisabet (1533–1603) innehåller symboliska föremål såsom rosor och bönböcker vilka representerar värden som den samtida betraktaren enkelt kunde uttolka. Senare porträtt av Elisabet varvar de symboler som representerar imperium – jordglober, kronor, svärd och pelare samt framställningar av jungfrudom och renhet såsom månen och pärlor – med antika allusioner som tillsammans förmedlar en sorts komplex berättelse om Elisabets betydelse och upphöjelse till den elisabetanska erans publik. Översikt Porträttkonsten i Tudorengland Två traditioner hade utvecklats inom porträttkonsten vid tudorhovet sedan Elisabets far, Henrik VIII regerade. Miniatyrporträtten var en utveckling av porträttkonsten i illuminerade manuskript. När dessa små personliga bilder målades fick nästan alltid objektet sitta modell för bilden under några dagar. De målades oftast i vattenfärg på vellum som gavs ytterligare stadga, genom att man limmade bilden på ett spelkort. Panelmålningar som utfördes i olja på beredda träytor baserades ofta på skisser som förberetts och de färdiga målningarna var oftast i naturlig storlek, vilket även gällde för oljemålningar på duk.

Order this image

You have unsaved changes.

Are you sure you want to leave this page?

Share to

gudbrandsdalsmusea