Motortorpedbåtenen Polaris (T103) år 1955.

Fartyg: POLARIS
Bredd över allt 5,8 meter
Längd över allt 48 meter
Reg. Nr.: T103
Rederi: Kungliga Flottan, Marinen
Byggår: 1954
Varv: Lürssen, (D)

Created with Sketch.

UGM-27 Polaris

UGM-27 Polaris var västvärldens första ubåtsbaserade ballistiska robot och samtida med den sovjetiska R-13 (SS-N-4 Sark). Bakgrund På 1950-talet bestod Amerikanska flottans kärnvapenarsenal av hangarfartygsbaserade bombflygplan som A-2 Savage och A-3 Skywarrior samt kryssningsrobotar som RGM-6 Regulus och RGM-15 Regulus II. Bombplanen och kryssningsrobotarna delade samma nackdelar; De kunde anfallas och slås ut i ett förebyggande anfall och de kunde skjutas ner på väg mot målet. Ubåtar med kryssningsrobotar kunde visserligen hålla sig dolda, men för att avfyra robotarna var de tvungna att gå upp i ytläge, rigga upp avfyringsrampen samt ladda och tanka robotarna. Detta tog tid och under den tiden var ubåten mycket sårbar. För att åtgärda dessa nackdelar behövde flottan en ballistisk robot som kunde avfyras från en ubåt i undervattensläge. 1955 började därför utvecklingen av en marin version av PGM-19 Jupiter. Jupiter-robotarnas största nackdel var att de drevs av flytande bränsle som var direkt olämpligt att förvara ombord på ubåtar. Därför projekterades en version med fast bränsle kallad Jupiter S, men det projektet stoppades snart också eftersom man valde att satsa på den mindre och billigare Polaris-roboten. Utveckling Utvecklingen av Polaris började 1956. De första fyra provskjutningarna misslyckades, först i april 1958 gjordes den första lyckade provskjutningen från Cape Canaveral. I juni 1960 avfyrades en robot för första gången i undervattensläge från ubåten och i maj 1962 genomfördes den enda skarpa skjutning med en kärnvapenladdad robot från hennes systerfartyg .

Operation Stella Polaris

right|Finländska underrättelsemän på väg över Bottniska viken. Operation Stella Polaris var en hemlig finländsk underrättelseoperation i samband med slutet av Fortsättningskriget, med syfte att flytta utrustning och känsligt underrättelsematerial från Finland till Sverige så att verksamheten skulle kunna fortsätta i Sverige och materialet inte skulle hamna i Sovjetunionens händer. Operationen hade sin bas i den lilla fiskebyn Nämpnäs i Närpes, Österbotten, varifrån arkivet skeppades till svenska hamnar. Operation Stella Polaris planerades under sommaren 1944, när det började bli uppenbart att Finland skulle förlora kriget, och det bedömdes att Sovjetunionen skulle kunna ockupera Finland. En av avsikterna från finländskt håll var att kunna etablera finländsk militär signalspaning på svensk mark åt en möjlig finländsk exilregering. Transport till Sverige Den 22 september 1944 överflyttades en mycket stor del av den finländska signalspaningen till Sverige. Operation Stella Polaris kom att bli betydelsefull för uppbyggnaden av det svenska Försvarets radioanstalt (FRA). Från svensk sida var det majoren Carl Petersén, chef för försvarsstabens underrättelsetjänst (C-byrån), som ansvarade för operationen. Ungefär 750 personer transporterades genom Finland och med tre fartyg över Bottenviken mellan Närpes och Härnösand och ett fartyg mellan Nystad och Gävle. Fartygen var också lastade med packlådor med arkiv och signalspaningsutrustning. Eftersom Sovjetunionen inte annekterade Finland efter Mellanfreden i Moskva den 19 september 1944, återvände majoriteten av den finländska personalen med familjer hem, utom de som anställdes av FRA, runt årsskiftet 1944/45. De fick på egen hand ta sig över gränsen vid Torne älv i smyg. Sverige erbjöds att överta utrustning och vissa handlingar. FRA fick på så sätt tillgång till teknisk utrustning och sju arkivlådor, vilket blev en viktig grund för det nystartade FRA:s verksamhet.Arwidsson, Thorulf, "Spaningsarkiv öppnade för FRA", Svenska Dagbladet 2009-04-30 (Läst 2009-05-01). Operationsledaren sålde också mikrofilmat material till Japan, USA och andra länder.

Order this image

You have unsaved changes.

Are you sure you want to leave this page?

Share to