M/s "Kerstin". Aktiebolaget Transmarin. Helsingborg. Sweden.

Created with Sketch.

Axel Swinhufvud (fotograf)

miniatyr|stående|Axel Swinhufvud framför sin pappershandel, 1960-tal. Axel August Wilhelm Swinhufvud, född 20 maj 1888 i Strängnäs död 10 september 1978 på Danderyds sjukhus, var en svensk fotograf och pappershandlare. Han fotograferade övervägande Stockholmsmotiv och donerade omkring 20 000 negativ till Stadsmuseet i Stockholm. Biografi Fotografen miniatyr|stående|Axel Swinhufvud på stegen i ateljén 1910, kvinnan är troligen hans mor. Axel Swinhufvud föddes på Paulinska gården i Strängnäs. Han var son till kapten Carl Wilhelm Svinhufvud och Anna Augusta Lovisa Granberg. Som tillhörig en gammal officerssläkt hade han troligen valt officersbanan dock en höftskada gjorde honom till kronvrak och oduglig för militärtjänst. Efter faderns död 1899 flyttade modern 1902 med sonen Alex och dottern Anna Charlotta till Stockholm. Som 15-åring fick han sin första fotoapparat, en lådkamera av typ Murers Express. Hans första bevarade fotografi visar en ballonguppstigning som han tog 1903. Skolgången på Norra Real avslutade han 1908, utan examen. Därefter började han en gedigen yrkesutbildning där han fick praktisera två år hos hovfotografen Lars Larsson, kallad ”Hov-Lasse” och ägare av Larssons Ateljé vid Humlegårdsgatan 21. Larsson hörde till samtidens främsta fotograf specialiserat på Stockholmsmotiv. vänster|miniatyr|stående|Swinhufvuds pappershandel vid Karlavägen 27, 1935. År 1910 blev Swinhufvud auktoriserad fotograf och startade sin första egna ateljé på Karlavägen 1A (nuvarande 27). I huset fanns även en pappershandel som sedan 1907 drevs av Axels mor.Stockholms adresskalender från 1913 Året därpå blev han av brandkapten Fredrik Kyhlberg utsedd till officiell fotograf för Stockholms brandförsvar. Hans uppgift var att dokumentera Stockholms bränder med sin kamera. Efter ett brandlarm begav han sig på sin motorcykel till brandplatsen, ibland fick han åka med stegvagnen. Väl på brandplatsen följde han även brandmännens arbete ända upp på taken. Mellan 1911 och 1936 dokumenterade och bokförde han 211 bränder med bild, datum och klockslag.Kamratföreningen Röde Hanen, takbrand I samband med uppdraget tog han omkring 900 glasplåtar med sin Anschützkamera som han skaffat 1911.

Kerstin Smeds

Kerstin Birgitta Smeds, född 2 december 1953 i Helsingfors,Vem och vad 1996, sid. 542. Helsingfors 1996. är professor emerita (sedan dec. 2018) i museologi vid Institutionen för kultur- och medievetenskaper vid Umeå universitet samt docent i historia vid Helsingfors universitet. Biografi Kerstin Smeds började som journalist och översättare, parallellt med sina studier i historia, konsthistoria, filosofi och media & kommunikation vid Helsingfors universitet. Hon disputerade 1996 på en doktorsavhandling vid Helsingfors universitet om hur Finland utvecklades som nation på världsutställningarna 1851-1900, hur nationell identitet byggs upp och speglas i dessa utställningar - med Finland i fokus. Avhandlingen belönades med priset Årets Vetenskapliga Bok i Finland (alla kategorier) av Finlands Vetenskapliga Samfunds Delegation., samt Svenska Litteratursällskapets fackbokspris. Hennes tidigare produktion, publicerad på svenska eller finska, omfattar - utom världsutställningar (PhD plus 1 annan bok); andra typer av nationella manifestationer såsom ”statuomania”; designhistoria; industrihistoria, idéhistoria. 1998-2000 ledde hon projektet ”Material & Ideal” (Ting-Tid-Tanke) vid Finlands Akademi. Smeds är också forskarmedlem i Finska Historiska Samfundet. 2001 flyttade hon till Sverige. Januari 2001 till september 2003 var hon verksam som utställningschef på Historiska museet i Stockholm, där hon producerade ett antal stora utställningar, bland annat Memento Mori - Kom ihåg att dö. Samtidigt blev hon professor i museologi vid Umeå universitet, där hon hösten 2003 började på heltid. Hennes museologiska forskning inkluderar teman som ”mumifiering” och ”musealisering” av världen, raison d’être för museer, utställningshistoria och -teori, vårt förhållande till ting och tid,och frågor om autenticitet i föremål. Vidare intressen är museer och utställningar ur ett fenomenologiskt, existentiellt och samhälleligt perspektiv; utställningshistoria, teori och praktik; arvsproduktion och bevarandestrategier; sopor som kulturarv, botaniska trädgårdar(s historia). Till detta kommer pågående (2018-19) projektet "Små, privata eller lokala museer, deras idé, syfte och betydelse för sina intressenter" samt "Rebel Objects Adrift in Museum Collections", om föremål i museisamlingar som tappat sin proveniens, sin plats i registren, eller som är okända. Detta presenterades inom forskningsgruppen Object Matters, som drivs av prof. Bjornar Olsen vid University of Tromsø, på en workshop Unruly Heritage (2018). Se http://objectmatters.ruinmemories.org/rebel-objects-adrift-in -museum-samlingar-by-kerstin-smeds /. Projektet kommer förhoppningsvis att vara klart i slutet av 2020. Prof Smeds har alltid samarbetat i internationella och multilaterala nätverk. Hon har varit engagerad sedan 2007 i International Committe for Museology (ICOFOM) och suttit 2013 -2019 i dess styrelse. Inom ramen för denna aktivitet publicerade hon tillsammans med Ann Davis (Kanada) flera artiklar och ett par böcker : Visiting the Visitor - An Enquiry Into the Visitor Business in Museums (transcript Verlag 2016) och Museum & Place (ICOFOM 2019) jämte ett flertal artiklar.

Order this image

You have unsaved changes.

Are you sure you want to leave this page?

Share to