U-båten Dykaren.

Fartyg: DYKAREN
Bredd över allt 6,4 meter
Längd över allt 64,2 meter
Reg. Nr.: Dy
Rederi: Kungliga Flottan, Marinen
Byggår: 1940-1941
Varv: Kockums

Created with Sketch.

S-7 (ubåt)

S-7 var en ubåt av Srednjaja-klass ("Srednjaja" betyder "medelstor") i sovjetiska Östersjöflottan. S-7 torpederades den 21 oktober 1942 av den finländska ubåten Vesihiisi. Den 27 juli 1998 hittades vraket av ett svenskt-åländskt söklag. karta över förlista ubåtar vid Åland, med S-7 markerad och avbildad (nedersta). Ubåten S-7 och dess sänkning Ubåten S-7 och ubåtsklassen S Den ryska S-klass ubåten var en följd av ett konfidentiellt marint samarbete mellan Sovjetunionen och Tyskland. År 1926 besökte en rysk delegation den tyska flottan och skeppsbyggnadsbyrån Ingenieurskantoor voor Scheepsbouw (IvS) som finansierades av Krupp-Germania och en hemlig marinfond via olika tyska skenföretag. Ryssarna framställde önskemål om ubåtsritningar, vilket tyskarna utlovade. Det hela resulterade i att IvS våren 1931 offererade en ubåt liknande den tyska IA-klass ubåten. Efter vissa justeringar påbörjades i Leningrad byggandet av de första S-klass ubåtarna och i december 1934 stapellades den första ubåten vid Ordzjonikidze-varvet. De tre första ubåtarna hade till en början numren N1-N3 (nemetskaja = tysk). Efter de första provturerna år 1936 ändrades emellertid beteckningarna till S1-S3 (srednjaja = medelstor). S-klass ubåten hade ett deplacement om 856 ton i ytläge och 1 090 ton i uläge. Längd, bredd och höjd var 77,98 m, 6,4 m och 4,44 m. Dess operationsradie var 9 800 sjömil med 10 knops hastighet i ytläge och 148 sjömil med 3 knops hastighet i uläge. I ytläge kom den upp i 19 knop och i uläge 9 knop. Max operativt dykdjup var 80 meter. Beväpning bestod av sex 533 mm torpedtuber (två i aktern och fyra i fören), en förlig 100 mm kanon och en aktra 45 mm kanon. Slutligen kom Sovjetunionen att under åren 1934-1947 bygga 48 S-klass ubåtar; S1-S3 (IX-serien) och S4-S6 (IXb-serien) vid Ordzjonikidze-varvet i Leningrad, S7-S20 (IXb-serien) och S46-S48 (XVI-serien) vid Krasnoje Sormovo-varvet i Gorkij, S21-S24 och S101-S104 (IXb-serien) vid Sudomech-varven i Leningrad, S25, S52 och S27 (XVI-serien) i Molotovsk, S31-S37 (IXb-serien) vid Marti-varvet i Nikolajev samt S51-S57 (IXb-serien) vid Dalzavod-varvet i Vladivostok.

Ohio-klass (ubåt)

Ohio-klassen är en fartygsklass av kärnvapenbestyckade atomdrivna strategiska robotubåtar konstruerade för USA:s flotta. Historia I början av 1970-talet började de äldre klasserna av strategiska ubåtar som gått i tjänst i den amerikanska flottan under det tidiga 1960-talet bli föråldrade. Detta och att huvudfienden Sovjetunionen kraftigt hade utvecklat sin förmåga att spåra och bekämpa ubåtar gjorde att en ny generations ubåt med bättre smygförmåga och större slagkraft behövdes. År 1971 kom så ett förslag på en ny typ av ubåt. Denna typ skulle bli längre och större än tidigare amerikanska ubåtar, få förbättrade sensorer, flera strategiska ballistiska robotar, och en tystare framdrivning. Utöver detta skulle även en ny typ av robot utvecklas parallellt med den nya ubåten. Denna skulle komma att utvecklas till Trident I. År 1973 godkände USA:s president utvecklingen av den nya roboten och året efter 1974, även konstruktionen av den nya ubåtsklassen. Originalplanerna var att bygga tio ubåtar. Detta hade utökats till tjugo 1985. START 1-avtalen mellan USA och Sovjetunionen skulle dock begränsa denna siffra till 18 vilket blev det slutgiltiga antalet ubåtar som kom att byggas av Ohio-klassen. År 1981 togs den första ubåten med namnet Ohio i bruk och 1990 hade totalt elva ubåtar kommit i tjänst. De första åtta kom att bestyckas med "Trident 1"-robotar medan de efterföljande fick den uppgraderade versionen Trident II-robotar, som hade förbättrad elektronik och längre räckvidd. 1993 kom den dåvarande Clintonadministrationen med ett nytt förslag angående USA:s kärnvapenförmåga. Detta förslag, som var en minskning av antalet kärnvapen, betydde att de dåvarande planerna på 18 Ohio-ubåtar skulle minskas till 14. Dåvarande presidenten Bill Clinton godkände förslaget i september 1994. I och med detta bestämdes att alla 18 ubåtarna skulle byggas men att de fyra äldsta skulle få sina ballistiska kärnvapenrobotar borttagna för att istället ersättas med konventionella robotar av typen Tomahawk. I september 1997 levererades den sista och 18:e Ohio ubåten till flottan och 2002 hade arbetet med ombyggnaden av de äldsta fyra startats. Enligt det nya START-avtalet mellan USA och Ryssland från 2010 ska Ohio-klassen endast kunna bara 16 missiler per båt. För att åstadkomma detta kommer åtta missiltuber per ubåt att tas bort.

Order this image

You have unsaved changes.

Are you sure you want to leave this page?

Share to