Bygganden uppfördes 1835-1836 som Nya Tunnbindareverkstaden. 1882 byggdes den om till fastageförråd, alltså förråd för tunnor eller cisterner, vilket gett byggnaden dess mest kända namn.
1903 ändrades den till lektionssal. 1909 tillkom en trappa på västra gaveln till vinden. Från 1920-talet användes lokalerna för marketenteri. Byggnaden har på senare tid nyttjats både som förråd och undervisningslokal.
