Sjöhistoriska museet +

Utanför Karlskrona.

About the object

A part of

Marinens Pressdetalj/MPD

Marinens Pressdetalj/MPD

1 Image

History

Classification

References

    • SamlingMarinens Pressdetalj/MPD

License information

Metadata

  • Identifier Fo200022
  • Part of collection Sjöhistoriska museets foton
  • Owner of collection SJÖHISTORISKA MUSEET
  • Institution Sjöhistoriska museet
  • Date published August 28, 2014
  • Date updated June 18, 2025
  • DIMU-CODE 011014894418
  • UUID 360b899f-e379-4740-b83b-507a0d496c0d
  • Tags

There are 7 results for «Ehrensköld» in Sjöhistoriska museet:

Jagaren EHRENSKÖLD under gång. Flygfotografi.

Okänd fotograf

Jagaren EHRENSKÖLD under gång....

2 pictures

Sjöhistoriska museet
Utanför Karlskrona.

okänd fotograf/ MDS

Utanför Karlskrona.

2 pictures

Sjöhistoriska museet
Två man från jagaren Ehrensköld på däck.

Okänd fotograf

Två man från jagaren Ehrensköl...

1 picture

Sjöhistoriska museet
Fo200021

Okänd fotograf

Fo200021

1 picture

Sjöhistoriska museet
Folkmassa på Stadsgårdskajen framför örlogsfartyg från 1:a j

Okänd fotograf

Folkmassa på Stadsgårdskajen f...

1 picture

Sjöhistoriska museet

Created with Sketch. Machine generated article suggestions from Wikipedia

HMS Ehrensköld (11)

HMS Ehrensköld (11) var en jagare i svenska flottan. Tillsammans med systerfartyget utgjorde hon Ehrensköld-klassen, som med sin storlek och fart var ett stort steg inom den svenska jagarflottan. Till en början hade Ehrensköld fartygsnummer 11, vilket senare byttes till 1. År 1951–1952 byggdes fartyget om till fregatt och fick då fartygsnumret 71. Fartyget utrangerades år 1963 och såldes för skrotning 1973. Utformning och bestyckning Ehrensköld var 91,4 meter lång och hade ett maximalt deplacement av 1 000 ton. Skrovet var byggt av nitat stål med utfallande stäv och så kallad "kryssarakter", vilket innebar att den var rundad. På den förliga delen av däcket stod en överbyggnad med tre våningar som bland annat innehöll bryggan, styrhytten, sjukvårdsavdelningen och manskapsköket. Maskineriet utgjordes av tre oljeeldade ångpannor som levererade ånga till två ångturbiner, vilka drev var sin propeller. Maskineriet genererade 24 000 hästkrafter vilket gav en fart på 35 knop. Ehrenskölds huvudbestyckning utgjordes av tre stycken 12 cm kanoner, som var placerade på fördäck, mellan skorstenarna respektive på akterdäck. I aktern fanns en luftvärnsbrygga med två 40 mm luftvärnsautomatkanoner. Vidare fanns torpedtuber, sjukbombskastare och sjunkbombsfällare, även minor kunde medföras för utläggning.

Ehrensköld-klass

Ehrensköld-klass var en fartygsklass bestående av två fartyg tillhörande den svenska marinen, och . Fartygen levererades som jagare år 1927 och användes under andra världskriget för neutralitetsvakt och fartygseskortering. År 1951–1952 byggdes fartygen om till fregatter. Båda fartygen utrangerades den 1 april 1963. Bakgrund och tillkomst Under första världskriget hade stormakterna börjat bygga större jagare än tidigare, upp till cirka 1 000–1 500 ton. Under 1922 erhöll Sverige från ett varv i USA ett anbud på fartyg i samma klass som de amerikanska "Ford-jagarna"(Clemson-klass?) på cirka 1 100 ton. Deras huvudbestyckning bestod av 10 cm kanoner, men då svenska marinen ville ha 12 cm kanoner blev köpet aldrig av. År 1924 beviljade riksdagen medel för byggande av två nya jagare. Dessa fick namnen Nils Ehrensköld respektive , förnamnen togs emellertid bort ett år efter dopet. Ehrensköld byggdes av Kockums i Malmö och Nordenskjöld av Götaverken i Göteborg. Utformning miniatyr|Ehrensköld i hamn en vinterdag. Övergripande Ehrensköld-klassen var med sina 1 000 ton större än tidigare svenska jagarklasser. Skroven var byggda av nitat stål med fallande stäv och så kallad "kryssarakter", vilket innebar att den var rundad. Dessa skrov visade sig senare ge dålig stabilitet och fartygen rullade kraftigt i sjögång. Strax för om midskepps fanns en överbyggnad med tre våningar och i aktern fanns en överbyggnad med en våning med bland annat ingång till aktra inredningen. För att kunna gå mellan förliga och aktra inredningen var man tvungen gå över huvuddäck. Detta gällde på alla svenska jagare med undantag för Halland-klassen.

Göteborg-klass (jagare)

Göteborg-klass (eller stadsjagare) var en fartygsklass bestående av sex fartyg tillhörande den svenska marinen. Fartygen levererades som stadsjagare under 1930-talet och användes under andra världskriget för neutralitetsvakt och fartygseskortering. Klassen utmärktes främst av sin höga fart, 39 knop. Runt år 1950 genomgick de omfattande modifieringar och runt år 1960 byggdes tre av fartygen i klassen om till fregatter. Fartygen utrangerades mellan år 1958 och 1968. Bakgrund och tillkomst År 1933 beviljade riksdagen medel för att bygga ytterligare två jagare av samma typ som Ehrensköld-klassen. Till skillnad från tidigare jagare, som blivit namngivna efter svenska sjöhjältar, gavs fartygen i klassen namn efter svenska kuststäder. Beslutet gällde byggnationen av fartygen Göteborg och Stockholm, som levererades av Götaverken 1936 respektive Karlskronavarvet 1937. År 1936 beviljades medel för byggandet av ytterligare två fartyg av samma klass, Malmö och Karlskrona. Malmö levererades av Eriksberg varv år 1939 och Karlskrona av Karlskronavarvet 1940. Kort efter detta beslutade man att bygga ytterligare två fartyg. Gävle levererades från Götaverken 1941 och Norrköping från Eriksberg samma år. Utformning miniatyr|Göteborgsklassen utmärktes främst av sin höga fart. Utseendemässigt var Göteborg-klassen relativt lik Ehrensköld-klassen, med undantag för strömlinjeformade skorstenar. Den stora skillnaden var fartygens högre fart, 39 knop mot Ehrensköld-klassens 35 knop. Vid provturerna uppnåddes hela 40 knop, vilket gjorde fartygen till de snabbaste i världen i förhållande till sin storlek. Detta åstadkoms genom att fartygen var lättare på grund av att skroven till viss del var svetsade, samt att överbyggnaderna byggdes av lättmetall. Fartygens standarddeplacement var 1 040 ton. Maskinkapaciteten utökades även och man använde två oljeeldade Penhoët ångpannor som levererade överhettad ånga till två stycken de Laval ångturbiner på 32 000 hästkrafter, vilka drev var sin propeller. Då överhettningsanläggningen krävde extra utrymme i maskinrummet blev Göteborg-klassens skrov drygt två meter längre än föregångarens. Bestyckning

Select the images you want to order

You have unsaved changes.

Are you sure you want to leave this page?

Share to