• 7,5 cm:s lv-kanon på pansarskepp.
    Photo: Sandels, Karl / Sjöhistoriska museet

7,5 cm:s lv-kanon på pansarskepp.

Created with Sketch.

$pringfield (Or, How I Learned to Stop Worrying and Love Legalized Gambling)

"$pringfield (Or, How I Learned to Stop Worrying and Love Legalized Gambling)", även känt som "$pringfield", är avsnitt tio från säsong 5 av Simpsons och sändes på Fox i USA den 16 december 1993. I avsnittet bestämmer sig Springfield för att legalisera hasardspel för att bättra på stadens ekonomi. Mr. Burns får uppdraget att öppna stadens första kasino och Homer börjar jobba som dealer. Marge får spelberoende, Bart öppnar sitt eget kasino, och Burns får rädsla för bakterier. Avsnittet skrevs av Bill Oakley och Josh Weinstein, och regisserades av Wes Archer. Gerry Cooney och Robert Goulet gästspelar som sig själv, även Phil Hartman medverkar. Avsnittet har flera referenser till populärkulturen som Dr. Strangelove eller: Hur jag slutade ängslas och lärde mig älska bomben, Trollkarlen från Oz, Rain Man och 2001 – Ett rymdäventyr. Sedan avsnittet sändes har de fått mest positiva recensioner från TV-kritikerna och var det mest sedda på Fox under veckan det sändes. Handling Ekonomin i Springfield har blivit dålig och borgmästare Quimby tar emot förslag från medborgarna om hur den kan förbättras. Rektor Skinner föreslår att de legaliserar hasardspel vilket hjälpt andra städer och även kan förbättra utbildningsbudgeten. Förslaget att legaliserar hasardspel gillas av alla i Springfield även av ofta annars skeptiska Marge. Mr Burns får avtalet att bygga stadens första kasino, där Homer börjar jobba som dealer. Homer är ingen bra dealer och han är populär bland spelarna då han alltid förlorar. Marge besöker Homer på kasinot och hittar där ett mynt på marken som hon stoppar in i en enarmad bandit. Marge vinner och fortsätter spela. Bart försöker spela på kasinot men är för ung så han öppnar ett eget för barnen i sin trädkoja och lyckas få Robert Goulet uppträda som underhållare. Goulet var inbokat på Burns casino men Bart tog honom till sitt istället. Burns har blivit rikare men fått rädsla för mikroskopiska bakterier. Lisas skola ska ha en maskerad och Marge lovar henne att göra en kostym föreställande Florida till den. Men Marge tillbringar numera så mycket tid på kasinot så hon glömmer bort den. Homer försöker hjälpa Lisa med kostymen men den blir ful, han inser då att Marge är fången i spelmissbruk och åker till kasinot där han börjar förstöra inredningen då han letar efter henne. Burns ser på videokamerorna då Homer förstör inredningen och han inser att han saknar sitt gamla kärnkraftverk. Homer hittar Marge och hon inser vad hon gjort, hon har glömt familjen och spelat för mycket. Lisa är under tiden på skolmaskeraden där hon med Ralph vinner varsitt pris för bästa självtillverkade kostym. Homer och Marge går hem där Homer skämtar om vad hans dumheter är mot hennes spelberoende. Produktion Avsnittet skrevs av Bill Oakley och Josh Weinstein, och regisserad av Wes Archer. Idén till avsnittet kom från en tidningsartikel som Oakley och Weinstein hittade om en stad i Mississippi som skulle ha hasardspel. Oakley ville gör avsnittet eftersom de inte gjort så många som handlar om händelser i staden. De lade in så många scener som möjligt om hur själviska och dyster invånarna i staden är. Oakley gillade mest animeringen av ljuset inne i kasinot från spelautomater och lamporna i taket. Det sätt de ger ljus förvånar honom alltid. Archer, som regisserade avsnittet gillar ljussättningen som var svår att göra eftersom den ritas för hand. En scen med James Bond besöker kasinot men Homer förstör hans plan skrevs in men klipptes bort. Den scenen visades senare i "The Simpsons 138th Episode Spectacular".

Svea-klass

Svea-klass var en klass av pansarskepp som tillhörde svenska flottan. Klassen bestod av tre fartyg; Svea, Göta och Thule. Deras huvudbestyckning bestod av två 25 cm kanoner i ett förligt dubbeltorn och den sekundära bestyckningen av fyra enkla 15 cm kanoner uppställda bakom plåtsköldar i överbyggnaden. Det första fartyget i klassen, Svea, sjösattes den 12 december 1885, följt av Göta den 30 september 1889 och Thule den 4 mars 1893. Mellan 1900 och 1904 moderniserades samtliga av fartygen i klassen. Bland annat byttes de båda grova kanonerna ut mot en 21 cm pjäs i enkeltorn. Fartygen utrangerades mellan 1928 och 1941.    Bakgrund och tillkomst Flottan i centralförsvaret Åren kring 1800-talets mitt dominerades det försvarsstrategiska tänkandet i Sverige av den så kallade centralförsvarsprincipen. Denna gick ut på att att armén i händelse av en invasion under fördröjningsstrider skulle dra sig tillbaka inåt landet till Karlsborgs fästning, där angriparen skulle besegras. För flottans del innebar detta tänkande att man fick avstod från att möta en anfallande fiende ute till havs. Istället var det tänkt att sjöstridskrafterna skulle fungera som ett inloppsförsvar med huvuduppgiften att försvara de egna skärgårdarna och inloppen till de viktigaste kuststäderna. Vid 1870-talets början väcktes dock åsikten att den svenska flottan behövde kunna möta en potentiell angripare även på öppet hav. Vid denna tid hade stormakterna börjat förse sin flottor med stora oceangående slagskepp utrustade med grovt artilleri. Vid 1875 års riksdag lade chefen för marinförvaltningen Fredrik Wilhelm von Otter fram ett förslag om att svenska flottan skulle förses med fartyg av liknande typ, men fick avslag. 1870-talets kapprustning alt=|vänster|miniatyr|Det tyska slagskeppet SMS Württemberg, sjösatt 1878. Samtidigt som man i Sverige diskuterade flottans framtid pågick en kapprustning i Östersjöområdet mellan främst Ryssland och det nybildade tyska riket. Redan på 1870-talet förfogade det sistnämnda landet över en betydande flotta bestående av bland annat nio större pansarfartyg. Åren 1877-95 sjösattes inte mindre än 13 slagskepp med 3 600-7 600 tons deplacement, vardera bestyckad med sex 26 cm kanoner. Den ryska flottan upplevde också en kraftig expansion. Under 1870-talet hade den bland annat försetts med över hundra torpedbåtar byggda efter brittisk förebild, som i händelse av krig enkelt kunde transporteras landvägen till antingen Östersjön eller Svarta havet.

Order this image

You have unsaved changes.

Are you sure you want to leave this page?

Share to