Adolf Nordling levde 1840-1888. Att han är oförtjänt okänd har förklarats med att marinmåleri aldrig ansetts som särskilt fint i Sverige. Nordlings levnadsöde är fascinerande och innehåller flera inslag som passar in i den romantiska schablonbilden av en konstnär som fattig, ensam, sjuk, arg och oförstådd.
Tecknade ombord
Nordling föddes i Karlskrona. Man vet inte så mycket om hans bakgrund men en tid var han maskinritare vid örlogsvarvet. 1865 började han på Konstakademin i Stockholm. Somrarna tillbringade han ofta ombord på olika fartyg. Han måste ha haft en viss förmåga att få följa med som fripassagerare eller liknande. Ombord tecknade han. Det finns teckningar med motiv från Vaxholms fästning, Öresund, Helsingborg, Visby, Kalmar och från Köpenhamn.
Känslig målare
I Köpenhamn tillbringade han ett läroår hos en professor i marinmåleri som hette Sörensen. Det finns flera historier om Nordlings häftiga temperament och självmedvetande. Nordling var tydligen en känslig målare som ansåg sig behöva inspiration för sitt skapande.
Under 1870-talet följde Nordling med ett svenskt fartyg i ryska farvatten. Han var på toppen av sin förmåga och gjorde teckningar av hög klass. En annan resa gick till Norge. Hela sitt liv verkar han ha levt precis på svältgränsen under stora umbäranden. Den sista seglatsen ägde rum 1887 längs med västkusten och det finns många teckningar från den resan. Vintern 1888 dog han utfattig och ensam i sin bostad på Fjällgatan i Stockholm. Han dog troligen i tbc.
