Jagaren SMÅLAND under gång. Flygfoto.

Created with Sketch.

Lasse Olsson

miniatyr|350px|På Johan Gustaf Sandbergs målning från 1836 manar Gustav Eriksson (Vasa) dalkarlarna i Mora år 1521 att ansluta sig till honom i kampen mot Kristian II. Men det är först efter att Lasse Olsson rått dem att återkalla Gustav Eriksson som dessa sluter upp på dennes sida. Lasse Olsson (Lars Olofsson, i äldre litteratur felaktigt kallad Björnram), död troligen 1572, var Gustav Erikssons (Gustav Vasas) främste krigsman och en av nyckelfigurerna under befrielsekriget mot unionskungen Kristian II 1520–1521. Han innehade därefter ett flertal uppdrag i kronans tjänst i Västerbotten, Hälsingland, hela Norrland och Östergötland såväl som den östra rikshalvan, som fogde, häradshövding, underlagman och hövitsman. Under det stora ryska kriget fungerade han som det högsta militära befälet i Norrland. Han satt åren 1561–1568 i den kungliga Höga nämnden, som användes som verktyg av den beryktade Jöran Persson för att eliminera Erik XIV:s fiender. Lasse Olsson var troligen född i Östergötland. Han tillhörde inte adeln, trots äldre genealogiers försök att koppla honom till olika frälsesläkter, och han blev själv aldrig adlad, trots tidiga påståenden om motsatsen. Dock adlades två av hans söner. Lasse Olssons karriär Som hövitsman under frihetskriget Lasse Olssons insatser i befrielsekriget finns främst beskrivna i en krönika författad av Gustav I:s (”Gustav Vasas”) historieskrivare Peder Andreæ (Svart) († 1562). 1520 var ett tumultartat år. Kung Kristian II hade med sina danska trupper brutit in i Västergötland och besegrat den svenske riksföreståndaren Sten Sture d. y., som senare avled till följd av sina skador. Efter erövringen av Stockholm den 5 september och massavrättningen av Sturepartiets främsta män i november i Stockholms blodbad, verkade unionens ställning säkerställd. Men oppositionen var stark och underblåstes ytterligare av Kristians politik och hårdhänta framfart. Bara några få månader efter kungens seger bröt de separatistiska strävandena återigen ut i öppet uppror. Hövitsmannen Erik Bengtsson Ryning på Stegeborgs slott öster om Söderköping hade i augusti 1520 gått över till kung Kristians parti. Ryning var en av dem som i september fått kungens uppdrag att dela ut ”fredsbrev” till olika landsändar, och han uppdrog åt sin fogde Lasse Olsson att verkställa utdelningen. Det var antagligen i samband med detta uppdrag som Lasse Olsson först kom i kontakt med upprorsmännen. Han bör då ha varit omkring 25 år gammal. I en krönika om kung Gustavs regering, sammanställd på 1560-talet av kunglige sekreteraren Mårten Helsing († 1568), nämns Lasse Olsson som ”een nampnkunigh suensk man (…), som tilförende hade tient wnge här Steen Sture”. Att hans sympatier låg på Sturepartiets sida kan betraktas som rätt säkert. I såväl Peder Svarts krönika som i Mårten Helsings revision av denna framstår han som ”en av befrielsekrigets populäraste hjältar”, med historikern Nils Ahnlunds ord.

Order this image

You have unsaved changes.

Are you sure you want to leave this page?

Share to