Efter en veckas krigsövning (som mestadels sker i u-läge) är det skönt att få frisk luft i filtarna.

Created with Sketch.

S-7 (ubåt)

S-7 var en ubåt av Srednjaja-klass ("Srednjaja" betyder "medelstor") i sovjetiska Östersjöflottan. S-7 torpederades den 21 oktober 1942 av den finländska ubåten Vesihiisi. Den 27 juli 1998 hittades vraket av ett svenskt-åländskt söklag. karta över förlista ubåtar vid Åland, med S-7 markerad och avbildad (nedersta). Ubåten S-7 och dess sänkning Ubåten S-7 och ubåtsklassen S Den ryska S-klass ubåten var en följd av ett konfidentiellt marint samarbete mellan Sovjetunionen och Tyskland. År 1926 besökte en rysk delegation den tyska flottan och skeppsbyggnadsbyrån Ingenieurskantoor voor Scheepsbouw (IvS) som finansierades av Krupp-Germania och en hemlig marinfond via olika tyska skenföretag. Ryssarna framställde önskemål om ubåtsritningar, vilket tyskarna utlovade. Det hela resulterade i att IvS våren 1931 offererade en ubåt liknande den tyska IA-klass ubåten. Efter vissa justeringar påbörjades i Leningrad byggandet av de första S-klass ubåtarna och i december 1934 stapellades den första ubåten vid Ordzjonikidze-varvet. De tre första ubåtarna hade till en början numren N1-N3 (nemetskaja = tysk). Efter de första provturerna år 1936 ändrades emellertid beteckningarna till S1-S3 (srednjaja = medelstor). S-klass ubåten hade ett deplacement om 856 ton i ytläge och 1 090 ton i uläge. Längd, bredd och höjd var 77,98 m, 6,4 m och 4,44 m. Dess operationsradie var 9 800 sjömil med 10 knops hastighet i ytläge och 148 sjömil med 3 knops hastighet i uläge. I ytläge kom den upp i 19 knop och i uläge 9 knop. Max operativt dykdjup var 80 meter. Beväpning bestod av sex 533 mm torpedtuber (två i aktern och fyra i fören), en förlig 100 mm kanon och en aktra 45 mm kanon. Slutligen kom Sovjetunionen att under åren 1934-1947 bygga 48 S-klass ubåtar; S1-S3 (IX-serien) och S4-S6 (IXb-serien) vid Ordzjonikidze-varvet i Leningrad, S7-S20 (IXb-serien) och S46-S48 (XVI-serien) vid Krasnoje Sormovo-varvet i Gorkij, S21-S24 och S101-S104 (IXb-serien) vid Sudomech-varven i Leningrad, S25, S52 och S27 (XVI-serien) i Molotovsk, S31-S37 (IXb-serien) vid Marti-varvet i Nikolajev samt S51-S57 (IXb-serien) vid Dalzavod-varvet i Vladivostok.

S-2 (ubåt)

Sonarbild från november 2008 av vraket efter den sovjetiska ubåten S-2. S-2 var en ubåt av Srednjaja-klass ("Srednjaja" betyder "medelstor") i sovjetiska Östersjöflottan. S-2 rapporterades saknad i början av januari 1940. Senare har det visat sig att ubåten sänktes av en finsk mina den 3 januari 1940, under Finska vinterkriget. Det skedde på finskt territorialvatten öster om Märkets fyr i Ålands hav. Den 9 juni 2009 anmälde en grupp dykare till de åländska myndigheterna att de hade funnit vraket i närheten av Märket.SVT, Sovjetisk ubåt hittad i Ålands hav, 9 juni 2009, läst 17 december 2013 Vid förlisningen den 3 januari 1940 befann sig, utöver den ordinarie besättningen om 46 man under befäl av fartygschefen kaptenlöjtnant Ivan Aleksandrovitj Sokolov, ytterligare fyra personer ombord. Dessa var chefen för 13:e ubåtsdivisionen, kapten av 3:e rangen Gavriil Nikolajevitj Tutysjkin, hans adjutant samt två elever i maskin. Samtliga 50 personer ombord omkom.Deepstorm.ru, Encyklopedi över ryska undervattensflottan, S-2:s besättningslista, läst 14 december 2013 Historik Bakgrund S-2, som ursprungligen hade beteckningen N-2 (av ryska nemetskaja som betyder tysk), var en av de första i en serie på sammanlagt 64 ubåtar som togs fram i ett tysk-ryskt samarbete under mellankrigstiden. Ritningarna gjordes av den tyska skeppbyggnadsbyrån IvS. Ubåten byggdes i Leningrad. Hon kölsträcktes den 31 december 1934 och sjösattes den 21 december 1935. Ubåten togs i operativ tjänst i den sovjetiska Östersjömarinen den 23 september 1939.Deepstorm.ru, Encyklopedi över ryska undervattensflottan, S-2:s historia, läst 14 december 2013 Ubåten var cirka 78 meter lång, och hade ett deplacement om cirka 850 ton i ytläge och cirka 1 090 ton i undervattensläge. Högsta fart var 19 knop i ytläge och 9 knop i uläge. Hon kunde operera ned till 80 meters djup och kunde som mest dyka till 100 meter. Operationsradien var 9 800 distansminuter med 10 knops fart och 148 distansminuter med tre knops fart i undervattensläge.Försvarsmaktens utredning rörande förlisningen av den sovjetiska ubåten S2, 16 mars 2009, läst 14 december 2013 Hon var beväpnad med sex 533 mm torpedtuber (fyra i fören, två i aktern) och tolv torpeder i förråd för omladdning. Ubåten var också bestyckad med en 100 mm kanon i tornet, en 45 mm kanon vänd akterut på tornet, samt två kulsprutor.

Order this image

You have unsaved changes.

Are you sure you want to leave this page?

Share to