Kolning på första klass pansarbåt

Created with Sketch.

Axel Swinhufvud (fotograf)

miniatyr|stående|Axel Swinhufvud framför sin pappershandel, 1960-tal. Axel August Wilhelm Swinhufvud, född 20 maj 1888 i Strängnäs död 10 september 1978 på Danderyds sjukhus, var en svensk fotograf och pappershandlare. Han fotograferade övervägande Stockholmsmotiv och donerade omkring 20 000 negativ till Stadsmuseet i Stockholm. Biografi Fotografen miniatyr|stående|Axel Swinhufvud på stegen i ateljén 1910, kvinnan är troligen hans mor. Axel Swinhufvud föddes på Paulinska gården i Strängnäs. Han var son till kapten Carl Wilhelm Svinhufvud och Anna Augusta Lovisa Granberg. Som tillhörig en gammal officerssläkt hade han troligen valt officersbanan dock en höftskada gjorde honom till kronvrak och oduglig för militärtjänst. Efter faderns död 1899 flyttade modern 1902 med sonen Alex och dottern Anna Charlotta till Stockholm. Som 15-åring fick han sin första fotoapparat, en lådkamera av typ Murers Express. Hans första bevarade fotografi visar en ballonguppstigning som han tog 1903. Skolgången på Norra Real avslutade han 1908, utan examen. Därefter började han en gedigen yrkesutbildning där han fick praktisera två år hos hovfotografen Lars Larsson, kallad ”Hov-Lasse” och ägare av Larssons Ateljé vid Humlegårdsgatan 21. Larsson hörde till samtidens främsta fotograf specialiserat på Stockholmsmotiv. vänster|miniatyr|stående|Swinhufvuds pappershandel vid Karlavägen 27, 1935. År 1910 blev Swinhufvud auktoriserad fotograf och startade sin första egna ateljé på Karlavägen 1A (nuvarande 27). I huset fanns även en pappershandel som sedan 1907 drevs av Axels mor.Stockholms adresskalender från 1913 Året därpå blev han av brandkapten Fredrik Kyhlberg utsedd till officiell fotograf för Stockholms brandförsvar. Hans uppgift var att dokumentera Stockholms bränder med sin kamera. Efter ett brandlarm begav han sig på sin motorcykel till brandplatsen, ibland fick han åka med stegvagnen. Väl på brandplatsen följde han även brandmännens arbete ända upp på taken. Mellan 1911 och 1936 dokumenterade och bokförde han 211 bränder med bild, datum och klockslag.Kamratföreningen Röde Hanen, takbrand I samband med uppdraget tog han omkring 900 glasplåtar med sin Anschützkamera som han skaffat 1911.

Jakt på ubåten Potemkin

Jakt på ubåten Potemkin är en roman av Mark Joseph utgiven 1986. Den låg fyra veckor på The New York Times bästsäljarlista i juli och augusti 1987. Bakgrund År 1968 var ett svart år för ubåtsvapnet, på mindre än ett halvår försvann inte mindre än tre ubåtar. Först försvann den israeliska ubåten Dakar i Medelhavet den 25 februari, därefter den sovjetiska ubåten K-129 i Stilla Havet 11 april och slutligen den amerikanska ubåten i Atlanten 21 maj. Samtidigt var det kalla kriget och kapprustningen högst påtaglig. Det har förekommit spekulationer om att förlusten av en eller flera av dessa ubåtar inte orsakades av olyckor utan av mer eller mindre sanktionerade fientliga handlingar mellan supermakterna. Just 1968 sjösattes också den sovjetiska atomubåten K-222. Det var den snabbaste ubåt som någonsin byggts. Dess förmåga att dyka djupt och färdas snabbt var överlägsen alla andra ubåtar och gjorde den osårbar för konventionella vapen på djupt vatten. Det fanns bara ett vapen i den amerikanska arsenalen kapabelt att slå ut en sådan ubåt; kärnvapen. Den amerikanska doktrinen som byggde på teknisk överlägsenhet var på väg att rasa samman och man var desperat att dels ta reda på så mycket som möjligt om den nya sovjetiska superubåten, dels att utveckla nya konventionella vapen kapabla att slå ut den. Handling Den amerikanska Skipjack-klass ubåten USS Barracuda lämnar Norfolk för att delta i en övning med hangarfartyget i Medelhavet. I övningens mest kritiska ögonblick kolliderar Barracuda med en okänd ubåt. Barracuda tvingas upp till ytan och det förmodas att den okända ubåten har sjunkit till botten och gått under med man och allt.

Första messeniska kriget

Det första messeniska kriget var ett krig mellan Messenien och Sparta som varade från 743 f.Kr. till 724 f.Kr. Kriget anses av vissa vara en fortsättning på de konflikter som uppstått mellan Akajer och Dorer under den doriska invasionen och de båda staterna använde detta som ursäkt för att föra fullskaligt krig mot varandra. Kriget varade i nästan 20 år och slutade med en spartansk seger. Messenierna flydde antingen till andra stater eller förblev i det spartanska riket som heloter. De skulle förbli heloter under Sparta i flera århundraden fram till dess att Sparta integrerade dem i sin armé. Bakgrund Peloponnesos hade varit Akajskt fram tills den doriska invasionen 1104 f.Kr. Dorerna erövrade då halvön och delade den mellan sig. Hövdingen Temenus tog Argos, Cresphontes tog Messenien och Aristodemus tvillingsöner blev härskare av Sparta. Neliderna, den tidigare härskande familjen av Messenien, flydde tillsammans med Atreiderna (härskare av Mykene och Argos) till Aten men större delen av den inhemska akajadiska befolkningen blev kvar i Messenien.Pausanias (1918). Description of Greece. Translated by W.H.S. Jones; H.A. Ormerod. London: Robert Hale Ltd. Dorerna koloniserade Peloponnesos och Sparta växte till en liten men stark stat. Theras som var bror till tvillingarnas mor styrde i deras ställe tills de blev gamla nog och lämnade sedan över makten i Sparta till dem. Han tog därefter med sig en del av befolkningen och gav sig av till Santorini och grundade där en stad som han döpte till Theras. I Messenien hade akajerna accepterat Cresphontes som sin konung och han gifte sig med Merope som var prinsessa av Arkadien och en Akaj. Cresphontes gjorde dock ett stort misstag när han började dela ut land till doriska adelsmän och resultatet blev att han och alla hans söner utom en mördades av den akajesiska adeln. Sonen Aepytus överlevde då han var och studerade i Arkadien.

Order this image

You have unsaved changes.

Are you sure you want to leave this page?

Share to