Stefan Johansson – Sken och skuggor

Motivkategorierna i Stefan Johanssons konst är få men varieras och utforskas ingående. De flesta dyker upp tidigt och följer med honom genom åren. Några är mer kopplade till händelser eller perioder i livet.

Porträttbeställningar ger inkomster men är också ett motiv han jobbade med på eget initiativ, inte minst syns detta i de många porträtten där modern Maria suttit modell. De hade en tät kontakt genom hela livet och hon stöttade hans arbete på många sätt. Genom porträtten av Maria får vi också följa en äldre kvinnas uttryck genom två decennier. En sådan kvinna som sällan ges utrymme i konsten och historieskrivningen men här får vi möjlighet att ana lite av hennes person.

Många likheter mellan de olika motiven finns också. Sättet att placera personen, stenen, lampan i mitten av bilden. Kompositioner koncentrerade kring en centralt placerad kropp, oavsett om det är i form av ljus, en levande människa eller ett ting. Hur det avbildade relaterar till annat eller andra står tillbaka och fram lyfts det avbildades egen karaktär – utan att förskönas eller anpassas efter ideal eller önskemål. Bara objektet i sig, framhävt av ljus och färg som gör att vi ser dem med den tydlighet som var Johanssons signum.

I rummet finns också ett av Stefan Johanssons få självporträtt, utfört i krita, uppbyggt av täta spiraler som fyller pappret och låter oss känna volymen i ansiktet, till hälften höljt i dunkel.

Bakom arbetet med målningarna ligger också en teoretisk process, parallellt med det praktiska arbetet skrev Johansson ner sina tankar om konsten och konstnären. Texterna verkar ha växt fram på samma sätt som bilderna, mängder av varianter med små ändringar finns bevarade efter honom i arkiven. I texterna beskriver han både sin teknik, hur han ser på konstens roll och hur han upplever andras syn på honom och hans yrkeskår. Han skrev också naturlyriska dikter som publicerades i olika tidskrifter.

Varje målning som Stefan Johansson färdigställde fick en ram där både träslag och profil stod i samklang med målningen. Han anlitade flera olika rammakare och i arkiven går att läsa hur komplicerat arbetet var med att ta fram nya skärjärn och få listen helt rätt.

Dygnets alla skiftningar från den gryende morgonen till den mörka nattens intåg fångades av Stefan Johanssons penslar. Här får vi följa dygnets alla skeenden genom hans blick och sätt att uppleva dessa tidpunkter.

Stefan Johansson finner tidigt sin egen stil, sitt manér och sina motiv. Han har en idé som formar hans verk genom livet. Många motiv återkommer genom hela livet, andra uppstår som en form av kommentarer till händelser i livet och återkommer inte senare.

Ljuset följer dock genom hela hans verksamma period. Han visar hur luften och platsen förändras av intensitet och nyanser i både naturligt och elektriskt ljus. I det här rummet finns alla dygnets delar representerade i en kronologi över ljusets spel.

Stefan Johansson utvecklade en egen teknik och fick genom detta pigmenten att djupna och lysa. Han sökte målmedvetet efter ett eget uttryck. Genom att måla akvarell på duk, i en långsam process med många steg fann han en egen visuell dialekt. Denna teknik använde han i nästan allt måleri som är bevarat av honom. I det bevarade skissmaterialet finns mängder av prover med olika material och behandling. De verk som förfärdigades hade gått genom många steg av applicering av färg och sedan tvättning, mer färg och så vidare.

De flesta verk i den här utställningen är antingen färdiga verk eller skissmaterial. En färdig målning signeras, monteras och ramas. En skiss kan lämnas närsomhelst i processen. Men några av verken rör sig i ett mellanland, målningar som Johansson låtit rama, signerat och daterat. Och så har han skrivit "ofullbordad" på duken. Ett sätt att stanna på vägen mot det tänkta målet och utforska varje steg i den konstnärliga processen.

Mitt i denna exakta och medvetna process skildrar Stefan Johansson molnens snabba variationer. Både i blyertsteckningar och akvareller noterar han mönstren som uppenbarar sig ett ögonblick på himlavalvet. Något till synes mycket flyktigt och svårt att bevara. Under tiden i Filipstad bor han i en lägenhet som 1913 härjas av en brand och mängder av teckningar och målningar går upp i rök. Stefan Johansson sörjer dessa bilder men återskapar också vissa av dem. Bland annat skildringar av moln, dessa har han memorerat och kan därför teckna ner dem igen.

När Stefan Johansson föds är hemmen och gatorna upplysta med olika typer av ljuslågor, små eldar i fotogenlampor, stearinljus och ljuset från brasor. När han dör har det elektriska ljuset förändrat vår relation till ljuset radikalt. En ljuskälla kan placeras utan hänsyn till om det finns brännbara material i närheten. Ljuset går lätt att rikta, tända och släcka. Men ljus är fortfarande något man är sparsam med, det är långt kvar till den upplysta vardag vi lever i idag.

Stefan Johansson skildrar det elektriska ljuset i en rad målningar. Framför allt i de målningar från lägenheten i kvarteret Almen i Karlstad, där lampan, nattygsbordet och sängen stod. Nära och på avstånd, med ljusspelet på väggen eller reflexer i fönstren. Alla med ljuset som central figur och föremålen runt om som statister. Det är hur ljuset faller på ytorna som visas, inte ytorna i sig själva.

I Stefan Johanssons sista bostad fanns dessa saker och han målade en serie bilder där de står i fokus. Lampans sken, reflektionerna i fönstren och ljusspelet i rummet. Här finns också den pensel som hittades i sängen, under konstnärens kudde då han avlidit. Varför han sov med en pensel under kudden är det ingen som vet. Boken Österlandets ideal av Okakura Kakuzo tillhörde också Stefan Johansson. Eftersom den låg överst i en hög av böcker intill hans gungstol får vi förmoda att det var det sista konstnären läste.

Stefan Johansson bodde sina sista år i en lägenhet i kvarteret Almen, Karlstad. Han målade en rad interiörer föreställande sin sängvrå men också några porträtt bland annat av systrarna Paula och Perla. De har senare berättat hur det var att sitta modell för honom vilket går att läsa i Stefan Hammenbäcks bok om Stefan Johansson.

Hammenbeck, Stefan, Järliden, Barbro & Johansson, Stefan, Stefan Johansson: bara tiden och livet förslog, Värmlands museum, Karlstad, 2007

Ekström, Börje & Holmér, Folke (red.), Stefan Johansson: 1876-1955: Värmlands Museum: Thielska Galleriet: Länsmuset, Linköping, Värmlands museum, Karlstad, 1976

Johansson, Stefan, Ett nytt ljus: 23 mars - 1 september 2024, Thielska Galleriet, Stockholm, 2024