Halldin, Oscar (1873 - 1948)

Huvudliggaren:
"a-d
Daguerreotypier, a) herre, knästycke, b) dam; plåtar utan montering inlagda i c) fodral av polerat trä med 2 skjutlock, d) herre, knästycke; ink. från hovfotografen Oscar Halldin, Stockholm. Gåva 30/12 1935 av Nordiska museets vänner."

Dagerrotyp / daguerreotyp.

Katalogkort A:
"Daguerrotyp, porträtt av man i 30-40-årsåldern, höftbild, fas vä. Mörkhårig med polisonger, klädd i svart frack eller bonjour, vit skjorta och svart halsduk. Lutar hö. arm mot litet bord. Grumlig bild, tumavtryck. Bil."
/A. Arfvidsson, jan. 1994

Katalogkort C:
"Daguerrotyp i träfodral med skjutlock av bok. Daguerrotypplåten i mycket dåligt skick. Porträtt av okänd dam, midjebild, fas h., slätt, uppsatt, mittbenat hår, mörk klänning och (svart) sjal. Plåten ligger löst i fodralet. Daguerrotypen i dåligt skick; tumavtryck, färgskiftningar. Bilaga."
/A. Arfvidsson, jan, 1994

Katalogkort D:
"Daguerrotyp, porträtt, höftbild av man klädd i frack eller bonjour (?). Vänster arm lutar mot litet bord el. liknande. I dåligt skick, omöjligt att urskilja detaljer. I dåligt skick. Färgförändringar, tumavtryck.
/A. Arfvidsson, jan. 1994

Dagerrotyperna A och D insatta i etuiliknande omslag av papp vid genomgången av samlingen 2008.
/Maria Maxén 2009-03-04

Daguerrotyperna inköpte tillsammans med 12 st andra, se inv.nr. 205.455-467".

Daguerrotypi är det äldsta praktiskt användbara fotografiska förfarande som efterlämnat ett varaktigt resultat. Metoden utvecklades på 1830-talet av Louis Jacques Mandé Daguerre och Nicéphore Niepce. Efter Niepces död 1833 fortsatte Daguerre ensam att utveckla metoden. År 1839 offentliggjordes uppfinningen i den franska vetenskapsakademin och samma år skänkte franska staten den som gåva till mänskligheten genom att med livränta friköpa patentet från upphovsmännen.

Metoden består i att en silverpläterad kopparplåt utsätts för jodångor som bildar ett ljuskänsligt skikt av silverjodid. Efter exponering i kameran framkallas plåten i kvicksilverångor och en positiv men spegelvänd bild uppstår. Fixeringen skedde ursprungligen i en koksaltlösning som senare kom att ersättas av en natriumtiosulfatlösning. Dagerrotypen är unik och kan endast mångfaldigas genom omfotografering. Den har karaktär av en spegel och måste vinklas mot en mörk bakgrund för att bäst kunna uppfattas. Dagerrotyper förekommer ofta i små etuier där bilden ligger väl emballerad och skyddad bakom en glasskiva.

I Sverige gav Albert Bonnier redan 1839 ut en bruksanvisning i bokform, "Daguerrotypen, teoretiskt och praktiskt beskriven". Han importerade även själva utrustningen för framställandet av dagerrotyper. Bilderna utfördes vid 1840-talets mitt även med handkolorering. Dagerrotypen hade mycket stor betydelse som bildmedium från 1839 fram till 1850-talets mitt.
/2008-03-12 Källa Nationalencyklopedin
http://www.ne.se 2008-04-10

Collapse text

Huvudliggaren:
"a-d
Daguerreotypier, a) herre, knästycke, b) dam; plåtar utan montering inlagda i c) fodral av polerat trä med 2 skjutlock, d) herre, knästycke; ink. från hovfotografen Oscar Halldin, Stockholm. Gåva 30/12 1935 av Nordiska museets vänner."

Dagerrotyp / daguerreotyp.

Katalogkort A:
"Daguerrotyp, porträtt av man i 30-40-årsåldern, höftbild, fas vä. Mörkhårig med polisonger, klädd i svart frack eller bonjour, vit skjorta och svart halsduk. Lutar hö. arm mot litet bord. Grumlig bild, tumavtryck. Bil."
/A. Arfvidsson, jan. 1994

Katalogkort C:
"Daguerrotyp i träfodral med skjutlock av bok. Daguerrotypplåten i mycket dåligt skick. Porträtt av okänd dam, midjebild, fas h., slätt, uppsatt, mittbenat hår, mörk klänning och (svart) sjal. Plåten ligger löst i fodralet. Daguerrotypen i dåligt skick; tumavtryck, färgskiftningar. Bilaga."
/A. Arfvidsson, jan, 1994

Katalogkort D:
"Daguerrotyp, porträtt, höftbild av man klädd i frack eller bonjour (?). Vänster arm lutar mot litet bord el. liknande. I dåligt skick, omöjligt att urskilja detaljer. I dåligt skick. Färgförändringar, tumavtryck.
/A. Arfvidsson, jan. 1994

Daguerrotyperna inköpte tillsammans med 12 st andra, se inv.nr. 205.455-467".

Daguerrotypi är det äldsta praktiskt användbara fotografiska förfarande som efterlämnat ett varaktigt resultat. Metoden utvecklades på 1830-talet av Louis Jacques Mandé Daguerre och Nicéphore Niepce. Efter Niepces död 1833 fortsatte Daguerre ensam att utveckla metoden. År 1839 offentliggjordes uppfinningen i den franska vetenskapsakademin och samma år skänkte franska staten den som gåva till mänskligheten genom att med livränta friköpa patentet från upphovsmännen.

Metoden består i att en silverpläterad kopparplåt utsätts för jodångor som bildar ett ljuskänsligt skikt av silverjodid. Efter exponering i kameran framkallas plåten i kvicksilverångor och en positiv men spegelvänd bild uppstår. Fixeringen skedde ursprungligen i en koksaltlösning som senare kom att ersättas av en natriumtiosulfatlösning. Dagerrotypen är unik och kan endast mångfaldigas genom omfotografering. Den har karaktär av en spegel och måste vinklas mot en mörk bakgrund för att bäst kunna uppfattas. Dagerrotyper förekommer ofta i små etuier där bilden ligger väl emballerad och skyddad bakom en glasskiva.

I Sverige gav Albert Bonnier redan 1839 ut en bruksanvisning i bokform, "Daguerrotypen, teoretiskt och praktiskt beskriven". Han importerade även själva utrustningen för framställandet av dagerrotyper. Bilderna utfördes vid 1840-talets mitt även med handkolorering. Dagerrotypen hade mycket stor betydelse som bildmedium från 1839 fram till 1850-talets mitt.
/2008-03-12 Källa Nationalencyklopedin
http://www.ne.se 2008-04-10

Collapse text

Huvudliggaren:
"a-d
Daguerreotypier, a) herre, knästycke, b) dam; plåtar utan montering inlagda i c) fodral av polerat trä med 2 skjutlock, d) herre, knästycke; ink. från hovfotografen Oscar Halldin, Stockholm. Gåva 30/12 1935 av Nordiska museets vänner."

Dagerrotyp / daguerreotyp.

Katalogkort A:
"Daguerrotyp, porträtt av man i 30-40-årsåldern, höftbild, fas vä. Mörkhårig med polisonger, klädd i svart frack eller bonjour, vit skjorta och svart halsduk. Lutar hö. arm mot litet bord. Grumlig bild, tumavtryck. Bil."
/A. Arfvidsson, jan. 1994

Katalogkort C:
"Daguerrotyp i träfodral med skjutlock av bok. Daguerrotypplåten i mycket dåligt skick. Porträtt av okänd dam, midjebild, fas h., slätt, uppsatt, mittbenat hår, mörk klänning och (svart) sjal. Plåten ligger löst i fodralet. Daguerrotypen i dåligt skick; tumavtryck, färgskiftningar. Bilaga."
/A. Arfvidsson, jan, 1994

Katalogkort D:
"Daguerrotyp, porträtt, höftbild av man klädd i frack eller bonjour (?). Vänster arm lutar mot litet bord el. liknande. I dåligt skick, omöjligt att urskilja detaljer. I dåligt skick. Färgförändringar, tumavtryck.
/A. Arfvidsson, jan. 1994

Dagerrotyperna A och D insatta i etuiliknande omslag av papp vid genomgången av samlingen 2008.
/Maria Maxén 2009-03-04

Daguerrotyperna inköpte tillsammans med 12 st andra, se inv.nr. 205.455-467".

Daguerrotypi är det äldsta praktiskt användbara fotografiska förfarande som efterlämnat ett varaktigt resultat. Metoden utvecklades på 1830-talet av Louis Jacques Mandé Daguerre och Nicéphore Niepce. Efter Niepces död 1833 fortsatte Daguerre ensam att utveckla metoden. År 1839 offentliggjordes uppfinningen i den franska vetenskapsakademin och samma år skänkte franska staten den som gåva till mänskligheten genom att med livränta friköpa patentet från upphovsmännen.

Metoden består i att en silverpläterad kopparplåt utsätts för jodångor som bildar ett ljuskänsligt skikt av silverjodid. Efter exponering i kameran framkallas plåten i kvicksilverångor och en positiv men spegelvänd bild uppstår. Fixeringen skedde ursprungligen i en koksaltlösning som senare kom att ersättas av en natriumtiosulfatlösning. Dagerrotypen är unik och kan endast mångfaldigas genom omfotografering. Den har karaktär av en spegel och måste vinklas mot en mörk bakgrund för att bäst kunna uppfattas. Dagerrotyper förekommer ofta i små etuier där bilden ligger väl emballerad.

Daguerrotypi är det äldsta praktiskt användbara fotografiska förfarande som efterlämnat ett varaktigt resultat. Metoden utvecklades på 1830-talet av Louis Jacques Mandé Daguerre och Nicéphore Niepce. Efter Niepces död 1833 fortsatte Daguerre ensam att utveckla metoden. År 1839 offentliggjordes uppfinningen i den franska vetenskapsakademin och samma år skänkte franska staten den som gåva till mänskligheten genom att med livränta friköpa patentet från upphovsmännen. Metoden består i att en silverpläterad kopparplåt utsätts för jodångor som bildar ett ljuskänsligt skikt av silverjodid. Efter exponering i kameran framkallas plåten i kvicksilverångor och en positiv men spegelvänd bild uppstår. Fixeringen skedde ursprungligen i en koksaltlösning som senare kom att ersättas av en natriumtiosulfatlösning. Dagerrotypen är unik och kan endast mångfaldigas genom omfotografering. Den har karaktär av en spegel och måste vinklas mot en mörk bakgrund för att bäst kunna uppfattas. Dagerrotyper förekommer ofta i små etuier där bilden ligger väl emballerad och skyddad bakom en glasskiva.

I Sverige gav Albert Bonnier redan 1839 ut en bruksanvisning i bokform, "Daguerrotypen, teoretiskt och praktiskt beskriven". Han importerade även själva utrustningen för framställandet av dagerrotyper. Bilderna utfördes vid 1840-talets mitt även med handkolorering. Dagerrotypen hade mycket stor betydelse som bildmedium från 1839 fram till 1850-talets mitt.
/2008-03-12 Källa Nationalencyklopedin
http://www.ne.se 2008-04-10

Collapse text

Huvudliggaren:
"a-d
Daguerreotypier, a) herre, knästycke, b) dam; plåtar utan montering inlagda i c) fodral av polerat trä med 2 skjutlock, d) herre, knästycke; ink. från hovfotografen Oscar Halldin, Stockholm. Gåva 30/12 1935 av Nordiska museets vänner."

Dagerrotyp / daguerreotyp.

Katalogkort A:
"Daguerrotyp, porträtt av man i 30-40-årsåldern, höftbild, fas vä. Mörkhårig med polisonger, klädd i svart frack eller bonjour, vit skjorta och svart halsduk. Lutar hö. arm mot litet bord. Grumlig bild, tumavtryck. Bil."
/A. Arfvidsson, jan. 1994

Katalogkort C:
"Daguerrotyp i träfodral med skjutlock av bok. Daguerrotypplåten i mycket dåligt skick. Porträtt av okänd dam, midjebild, fas h., slätt, uppsatt, mittbenat hår, mörk klänning och (svart) sjal. Plåten ligger löst i fodralet. Daguerrotypen i dåligt skick; tumavtryck, färgskiftningar. Bilaga."
/A. Arfvidsson, jan, 1994

Katalogkort D:
"Daguerrotyp, porträtt, höftbild av man klädd i frack eller bonjour (?). Vänster arm lutar mot litet bord el. liknande. I dåligt skick, omöjligt att urskilja detaljer. I dåligt skick. Färgförändringar, tumavtryck.
/A. Arfvidsson, jan. 1994

Dagerrotyperna Aoch D insatta i etuiliknande omslag av papp vid genomgången av samlingen 2008.
/Maria Maxén 2009-03-04

Daguerrotyperna inköpte tillsammans med 12 st andra, se inv.nr. 205.455-467".

Daguerrotypi är det äldsta praktiskt användbara fotografiska förfarande som efterlämnat ett varaktigt resultat. Metoden utvecklades på 1830-talet av Louis Jacques Mandé Daguerre och Nicéphore Niepce. Efter Niepces död 1833 fortsatte Daguerre ensam att utveckla metoden. År 1839 offentliggjordes uppfinningen i den franska vetenskapsakademin och samma år skänkte franska staten den som gåva till mänskligheten genom att med livränta friköpa patentet från upphovsmännen.

Metoden består i att en silverpläterad kopparplåt utsätts för jodångor som bildar ett ljuskänsligt skikt av silverjodid. Efter exponering i kameran framkallas plåten i kvicksilverångor och en positiv men spegelvänd bild uppstår. Fixeringen skedde ursprungligen i en koksaltlösning som senare kom att ersättas av en natriumtiosulfatlösning. Dagerrotypen är unik och kan endast mångfaldigas genom omfotografering. Den har karaktär av en spegel och måste vinklas mot en mörk bakgrund för att bäst kunna uppfattas. Dagerrotyper förekommer ofta i små etuier där bilden ligger väl emballerad.

Daguerrotypi är det äldsta praktiskt användbara fotografiska förfarande som efterlämnat ett varaktigt resultat. Metoden utvecklades på 1830-talet av Louis Jacques Mandé Daguerre och Nicéphore Niepce. Efter Niepces död 1833 fortsatte Daguerre ensam att utveckla metoden. År 1839 offentliggjordes uppfinningen i den franska vetenskapsakademin och samma år skänkte franska staten den som gåva till mänskligheten genom att med livränta friköpa patentet från upphovsmännen. Metoden består i att en silverpläterad kopparplåt utsätts för jodångor som bildar ett ljuskänsligt skikt av silverjodid. Efter exponering i kameran framkallas plåten i kvicksilverångor och en positiv men spegelvänd bild uppstår. Fixeringen skedde ursprungligen i en koksaltlösning som senare kom att ersättas av en natriumtiosulfatlösning. Dagerrotypen är unik och kan endast mångfaldigas genom omfotografering. Den har karaktär av en spegel och måste vinklas mot en mörk bakgrund för att bäst kunna uppfattas. Dagerrotyper förekommer ofta i små etuier där bilden ligger väl emballerad och skyddad bakom en glasskiva.

I Sverige gav Albert Bonnier redan 1839 ut en bruksanvisning i bokform, "Daguerrotypen, teoretiskt och praktiskt beskriven". Han importerade även själva utrustningen för framställandet av dagerrotyper. Bilderna utfördes vid 1840-talets mitt även med handkolorering. Dagerrotypen hade mycket stor betydelse som bildmedium från 1839 fram till 1850-talets mitt.
/2008-03-12 Källa Nationalencyklopedin
http://www.ne.se 2008-04-10

Collapse text

Huvudliggaren:
"Daguerreotypi, stereoskopbild, handkolorerad, sittande naket fruntimmer med en slöja i händerna; med blyerts: 'Daguerreotyp av Bergström Sthlm'; ink. från hovfotografen Oscar Halldin, Stockholm. Gåva 30/12 1935 av Nordiska museets vänner."

Dagerrotyp / daguerreotyp.

Katalogkort:
"Daguerrotyp, handkolorerad stereoskopbild. Föreställer knäbild av sittande, naken, mörkhårig kvinna. Håller en blå slöja och en liten bukett gula blommor i handen. Påklistrad svart kantlist av papp. Med blyerts på baksidan: 'Bergström Sthlm'. Fotograferad av fotografen Johan Vilhelm Bergström (1812-1881). Helt glasad. Grumlig bild. Färgerna försvagats."
/A. Arfvidsson, jan. 1994

Johan Wilhelm Bergström (1812-1881) växte upp i en fattig snickarfamilj på Kungsholmen. Vid 12 års ålder började han som glasblåsarlärling och tog gesäll- och mästarprov i tonåren. 1833 öppnar han eget glasmästeri och 1839 är han först i Sverige med tillverkning av formar för pressglas. 1843 gör en ändring i tulltaxorna glasslipningen omöjlig, varför Bergström beställer sin första daguerrotypiutrustning från Paris. Sommaren 1844 öppnar han sin egen ateljé. Fram till ungefär 1855 är B. sedan den ledande daguerrotypisten i Stockholm. Han utvidgar sedan ateljén till en mekanisk fabrik. Bl.a. bygger han åskledare till Jakobs kyrka och gör förgyllda ljuskronor till Vita havet på Stockholms slott. Vid 1850-talets början är han en av de ledande industrimännen i Stockholm. Han dör 1881 som en förmögen fabrikör. (Uppgifter från 'Den sv. fotografins historia 1840-1940', Pär Rittsel och Rolf Söderberg, Bonnier Fakta 1983.

Daguerrotypi är det äldsta praktiskt användbara fotografiska förfarande som efterlämnat ett varaktigt resultat. Metoden utvecklades på 1830-talet av Louis Jacques Mandé Daguerre och Nicéphore Niepce. Efter Niepces död 1833 fortsatte Daguerre ensam att utveckla metoden. År 1839 offentliggjordes uppfinningen i den franska vetenskapsakademin och samma år skänkte franska staten den som gåva till mänskligheten genom att med livränta friköpa patentet från upphovsmännen.

Metoden består i att en silverpläterad kopparplåt utsätts för jodångor som bildar ett ljuskänsligt skikt av silverjodid. Efter exponering i kameran framkallas plåten i kvicksilverångor och en positiv men spegelvänd bild uppstår. Fixeringen skedde ursprungligen i en koksaltlösning som senare kom att ersättas av en natriumtiosulfatlösning. Dagerrotypen är unik och kan endast mångfaldigas genom omfotografering. Den har karaktär av en spegel och måste vinklas mot en mörk bakgrund för att bäst kunna uppfattas. Dagerrotyper förekommer ofta i små etuier där bilden ligger väl emballerad och skyddad bakom en glasskiva.

I Sverige gav Albert Bonnier redan 1839 ut en bruksanvisning i bokform, "Daguerrotypen, teoretiskt och praktiskt beskriven". Han importerade även själva utrustningen för framställandet av dagerrotyper. Bilderna utfördes vid 1840-talets mitt även med handkolorering. Dagerrotypen hade mycket stor betydelse som bildmedium från 1839 fram till 1850-talets mitt.
/2008-03-12 Källa Nationalencyklopedin
http://www.ne.se 2008-04-10

Collapse text

Huvudliggaren:
"Daguerreotypi, stereoskopbild, handkolorerad, liggande obetydligt klätt fruntimmer; med blyerts: 'Daguerreotyp av Bergström Sthlm'; ink. från hovfotografen Oscar Halldin, Stockholm. Gåva 30/12 1935 av Nordiska museets vänner."

Dagerrotyp / daguerreotyp.

Katalogkort:
"Daguerrotyp, handkolorerad stereoskopbild. Föreställer ung lättklädd kvinna, liggande på sidan. Löst knuten sjal om huvudet och tunt skynke runt höfterna. Kantlist och bakstycke av svart papp. På bakstycket påklistrad papperslapp med bläckskrift: 'Tillhör /F. Scheele/ Sibyllegatan 38' (överstruket m. blyerts). Med blyerts längre ned: 'Daguerrotyp av Bergström Sthlm.' Passepartout i mönsterpressad guldpapp. Glasad."
/A. Arfvidsson, mars 1994

Johan Wilhelm Bergström (1812-1881) växte upp i en fattig snickarfamilj på Kungsholmen. Vid 12 års ålder började han som glasblåsarlärling och tog gesäll- och mästarprov i tonåren. 1833 öppnar han eget glasmästeri och 1839 är han först i Sverige med tillverkning av formar för pressglas. 1843 gör en ändring i tulltaxorna glasslipningen omöjlig, varför Bergström beställer sin första daguerrotypiutrustning från Paris. Sommaren 1844 öppnar han sin egen ateljé. Fram till ungefär 1855 är B. sedan den ledande daguerrotypisten i Stockholm. Han utvidgar sedan ateljén till en mekanisk fabrik. Bl.a. bygger han åskledare till Jakobs kyrka och gör förgyllda ljuskronor till Vita havet på Stockholms slott. Vid 1850-talets början är han en av de ledande industrimännen i Stockholm. Han dör 1881 som en förmögen fabrikör. (Uppgifter från 'Den sv. fotografins historia 1840-1940', Pär Rittsel och Rolf Söderberg, Bonnier Fakta 1983.

Daguerrotypi är det äldsta praktiskt användbara fotografiska förfarande som efterlämnat ett varaktigt resultat. Metoden utvecklades på 1830-talet av Louis Jacques Mandé Daguerre och Nicéphore Niepce. Efter Niepces död 1833 fortsatte Daguerre ensam att utveckla metoden. År 1839 offentliggjordes uppfinningen i den franska vetenskapsakademin och samma år skänkte franska staten den som gåva till mänskligheten genom att med livränta friköpa patentet från upphovsmännen.

Metoden består i att en silverpläterad kopparplåt utsätts för jodångor som bildar ett ljuskänsligt skikt av silverjodid. Efter exponering i kameran framkallas plåten i kvicksilverångor och en positiv men spegelvänd bild uppstår. Fixeringen skedde ursprungligen i en koksaltlösning som senare kom att ersättas av en natriumtiosulfatlösning. Dagerrotypen är unik och kan endast mångfaldigas genom omfotografering. Den har karaktär av en spegel och måste vinklas mot en mörk bakgrund för att bäst kunna uppfattas. Dagerrotyper förekommer ofta i små etuier där bilden ligger väl emballerad och skyddad bakom en glasskiva.

I Sverige gav Albert Bonnier redan 1839 ut en bruksanvisning i bokform, "Daguerrotypen, teoretiskt och praktiskt beskriven". Han importerade även själva utrustningen för framställandet av dagerrotyper. Bilderna utfördes vid 1840-talets mitt även med handkolorering. Dagerrotypen hade mycket stor betydelse som bildmedium från 1839 fram till 1850-talets mitt.
/2008-03-12 Källa Nationalencyklopedin
http://www.ne.se 2008-04-10

Collapse text

Huvudliggaren:
"Daguerreotypi, 2 pojkar, en stående en sittande med en kanin i knäet; etui utan lock, chagrin, pressad ornering, bilden med förgylld omramning; ink. från hovfotografen Oscar Halldin, Stockholm. Gåva 30/12 1935 av Nordiska museets vänner."

Dagerrotyp / daguerreotyp.

Katalogkort:
"Daguerrotyp i trasigt etui. Porträtt av två pojkar iklädda svarta jackor och vita skjortor. Den ena stående till vä., den andra sittande med vit kanin i knäet. Bilden glasad. Fodral i rödbrunt skinn med, på utsidan, blommor i låg relief. Passepartout i gulmetall med kornig yta. Åttkantig dagöppning. Chagrin? Trasigt etui. Ryggen brustit; ena halvan saknas. Bil."
/A. Arfvidsson, feb. 1994

Daguerrotypi är det äldsta praktiskt användbara fotografiska förfarande som efterlämnat ett varaktigt resultat. Metoden utvecklades på 1830-talet av Louis Jacques Mandé Daguerre och Nicéphore Niepce. Efter Niepces död 1833 fortsatte Daguerre ensam att utveckla metoden. År 1839 offentliggjordes uppfinningen i den franska vetenskapsakademin och samma år skänkte franska staten den som gåva till mänskligheten genom att med livränta friköpa patentet från upphovsmännen.

Metoden består i att en silverpläterad kopparplåt utsätts för jodångor som bildar ett ljuskänsligt skikt av silverjodid. Efter exponering i kameran framkallas plåten i kvicksilverångor och en positiv men spegelvänd bild uppstår. Fixeringen skedde ursprungligen i en koksaltlösning som senare kom att ersättas av en natriumtiosulfatlösning. Dagerrotypen är unik och kan endast mångfaldigas genom omfotografering. Den har karaktär av en spegel och måste vinklas mot en mörk bakgrund för att bäst kunna uppfattas. Dagerrotyper förekommer ofta i små etuier där bilden ligger väl emballerad och skyddad bakom en glasskiva.

I Sverige gav Albert Bonnier redan 1839 ut en bruksanvisning i bokform, "Daguerrotypen, teoretiskt och praktiskt beskriven". Han importerade även själva utrustningen för framställandet av dagerrotyper. Bilderna utfördes vid 1840-talets mitt även med handkolorering. Dagerrotypen hade mycket stor betydelse som bildmedium från 1839 fram till 1850-talets mitt.
/2008-03-12 Källa Nationalencyklopedin
http://www.ne.se

Collapse text

Katalogkort:
"Brosch med daguerrotypi o. förgylld metallram. Oval svängbar ram med daguerrotypi av en man i prästdräkt, omgiven av slingrande grenar och blad med graverad dekor och turkosfärgade halva kulor i tandad infattning, vilka bildar ett fyrpass runt ramen.
b/ Etui, chagrin, fällock.
Ink. fr. hovfotografen Oscar Halldin, Stockholm."

Smyckeutställningen 1949 nr. 845.

Collapse text