"Adolf Möller hette egentligen Pär-Adolf Johansson och var son till Johan Johansson som också var spelman. Fadern var mjölnare till yrket och det gav upphov till sonens smeknamn "Möllerguten".
"Kvarnkammaren gav god miljö för den gamla spelmansmusiken. Hit kom bönderna körande med säd för malning. Många av dem var spelmän och fiolen hade de med. Låtarna var i stor utsträckning arvegods eller de var egna skapelser, åstadkomna under stundens ingivelse. Man spelade efter gehör, såg och hörde hur de gamla spelade. Låtarna varierade och ändrade man, alltefter kynne och kunnighet" - allt enligt Adolf Möller.
När Möller gjorde rekryten på Trossnäs 1902 - 1904 lärde han sig spela efter noter. Då hade en spelkunnig morbror kommit åter från Amerika. Nu blev det livligt samspel och de spelade på många herrgårdskalas. 1905, unionsupplösningens år, emigrerade Möller till Amerika. Han kunde inte förlika sig med tanken på ett krig med Norge. Banden med frändefolket på andra sidan gränsen var alltför starka och därför reste han från bedrövelsen.
Efter tre och ett halvt år var Möller åter hemma i Värmland . Musiken hade han aldrig släppt och efter hemkomsten kom han helt i dess våld. Han nöjde sig inte längre med låtar, han älskade Ole Bulls musik och han försökte sig på den högre konstmusiken.
Möller blev en estradman och åkte runt och gav konserter, bl a i Karlstad och Arvika.
År 1912 gjorde han sin andra resa till Amerika, nu för att oavbrutet stanna kvar i 37 år. Där spelade han och sjöng all slags musik, bl a cowboysånger. 1949 reste han hem igen för att i Sverige klara av en besvärlig operation, men som det visade sig för att stanna här för gott.
Uppgifterna om Adolf Möller är hämtade ur "Värmland vår
hembygd 1962", sammanställda av Arvid Eriksson.
Arvid Eriksson"
