Fonograf

Created with Sketch.

Carl Lindström

Carl Lindström, född 26 juni 1869 (enligt vissa uppgifter 1867) i Södertälje, död i Berlin 29 december 1932, var en svensk tekniker och företagare verksam i Tyskland. Lindström, som var son till en vagnmakare, lyckades trots bristande formell teknisk utbildning 1896 grunda en fabrik i Berlin för tillverkning av fonografer. Själva fabriken hette Mechanische Werkstätten für Musik und Sprache men höll sig med de mer slagkraftiga varumärkesnamnen Puck och Lyra. Maskinerna var tekniskt enkla, billiga och undvek att inkräkta på andra befintliga patent. De blev därför snabbt stora försäljningsframgångar både i Tyskland och på exportmarknaden. I början av 1900-talet inriktade Lindström i stället sitt intresse mot fonografens efterföljare grammofonen och började producera skivspelare under märket Parlophon (från 1911 producerades även skivor under detta namn). Samtidigt ombildades själva företaget 1907 till Carl Lindström AG och började köpa upp ett stort antal mindre tyska skivtillverkare, däribland Beka och Odeon. Man förvärvade även skivpresserier i andra länder inom och utom Europa (inte minst Sydamerika) samt knöt kontakter med skivbolag i andra länder, däribland amerikanska Okeh. 1906 producerade Carl Lindström AG 150 000 grammofoner årligen och hade runt 3 000 anställda. Som ett kuriosum kan nämnas att en av dessa anställda var Felice Bauer, fästmö till Franz Kafka. miniatyr|"Gloria" var ett av Lindströms många olika skivmärken. Många av Lindströms skivmärken var mycket stora på den svenska skivmarknaden under 78-varvareran och företaget hade minst ett märke riktat enbart mot svensk publik: Ekophon. Trots att mängder av kända artister från hela världen spelade in för Lindströms skivmärken var hans eget intresse för musik begränsat. En av Odeons grundare, Max Stauss, beskrev honom rentav som "omusikalisk och med dålig hörsel". Lindströms intresse och talanger var i stället som tekniker och affärsman. Parlograph, Carl Lindström AG, Berlin, 1910s

Fonograf

miniatyr|thumbtime=0|En Edison-fonograf spelar (video). Fonograf (av grekiska: φονε, ljud, och γραφο, skriva) är en maskin för inspelning och återgivning av ljud. Ljudet lagras som spår på en cylinder. Fonografen uppfanns av Thomas Edison 1877 och såldes kommersiellt 1890–1925. Principen bygger på en apparat som registrerar svängningar och som fransmannen Édouard-Léon Scott de Martinville konstruerade redan 1857. Historik miniatyr|Fonografrulle, detalj. miniatyr|Thomas Edison med sin fonograf. Fonografen var den första maskinen som kunde spela in, bevara och återge ljud. På de äldsta modellerna graverades ljudspåret in i ett tunt lager av metallfolie. Senare versioner använde sig av material som vax och celluloid. Ljudvågor överförs via ett membran till ett metallstift (nål) som då vibrerar i takt med vågorna. Stiftet ristar in ett spår i den roterande cylindern som sedan kan återge det inristade ljudet vid ett annat tillfälle. Grundprincipen för ljudåtergivningen är densamma som sedermera för grammofonskivan. Skillnaden är att fonografen registrerar ljudet i ett vertikalt ljudspår (spåret varierar i djup på fonografrullen) medan grammofonen (i mono) registrerar ljudet horisontellt (ljudspåret varierar i bredd på grammofonskivan). Metallstiftet (nålen) som sitter fast vid membranet följer de av ljudvågor formade graverade spåren i cylindern varvid membranet kommer att vibrera i takt med dessa. Ljudet kan sedan förstärkas med hjälp av en tratt. Själva uppspelningsapparaturerna kunde drivas för hand, med urverk eller elektriskt. Uttrycket vax för LP-skiva levde kvar sedan fonografens tid.

Add a comment or suggest edits

To publish a public comment on the object, select «Leave a comment». To send an inquiry directly to the museum, select «Send an inquiry».

Leave a comment or send an inquiry

Select the images you want to order

You have unsaved changes.

Are you sure you want to leave this page?

Share to