Sven Stolpe
miniatyr|stående|Sven Stolpe som ung, sent 1920-tal eller tidigt 1930-tal.
miniatyr|stående|Sven Stolpe omkring 1960.
Sven Johan Stolpe, född 24 augusti 1905 i Stockholm, död 26 augusti 1996 i Filipstad, var en svensk professor, författare, översättare, journalist, litteraturforskare, lärare och litteraturkritiker.
Karriär
Stolpe växte upp på Södermalm i Stockholm.http://www.bankrattsforeningen.org.se/Boktips/boktips289.html Han debuterade som författare 1929 med essäsamlingen Två generationer. Efter att ha smittats av tuberkulos vistades Stolpe på sanatorium i Schweiz åren 1927–1928. Detta tillsammans med en allvarlig trafikolycka i vuxen ålder gjorde att Stolpe bara hade en halvt fungerande lunga. 1930 kom den uppmärksammade romanen I dödens väntrum, där Stolpe beskrev sina erfarenheter från sanatoriet. I dödens väntrum följdes av ytterligare romaner. Mellan 1931 och 1932 var Stolpe redaktör för tidskriften Fronten.
Från 1936 och ett tiotal år framåt var Sven Stolpe engagerad i Oxfordgrupprörelsen (senare Moralisk upprustning, MRA), en aktivistisk kristen rörelse, som åren närmast före andra världskriget spelade en betydande roll i svenskt kyrkligt liv.Hans Hederberg: Därför kan Sven Stolpe inte frikännas från nazismen i Dagens Nyheter Kultur, sidan 10 den 13 januari 2015Lennart Ejerfelt: Sven Stolpe och tiden i Signum 1975:5 Oxfordrörelsen förde också inför konflikten med nazismen en "icke-politisk" personlig omvändelselinje, vilket 1940 ledde till en konflikt mellan Stolpe och antinazistiska aktivister som Eyvind Johnson.
Stolpe blev tidigt intresserad av katolicismen, vilket bland annat tog sig uttryck i hans essäsamling Den kristna falangen (1934–1936). År 1947 konverterade han till katolicismen.Varför jag blev katolik: en samling inlägg, Stockholm, 1955 I samband med detta skrev han en bok om Jeanne d'Arc. Åren 1951–1960 var han medredaktör för den romersk-katolska tidskriften Credo.
