Bordklämma. Del av bordklämma, närmare bestämt den ena armen - eller käften. De ursprungliga kanterna och ändarna är i huvudsak väl bevarade. Ca 1020 mm från framänden finns ett lodrät avlångt och genomgående hål för bordklämmans tvärbräda. Eftersom ämnet är uttagen med märgen kvar uppvisar den en märgspricka på undersidan som sträcker sig intermittent längs hela föremålets längd. Undersidan har sparsamt med spår efter att ha bearbetats med yxa. Översidan är välvd där den ej är bearbetad. Välvningen utgörs av ämnets naturligt rundade yta. I dess främre ände är föremålet något uttunnad, dvs nedhuggen. Ytan här visar spår av att ha blivit bearbetad med hyvel. Längs översidans kanter finns en fasning som är ca 20 mm bred. Bakre änden utgörs av ämnets naturliga tjocklek, men med en nedhuggning mellan denna ände och mittpartiet. Bakre ändens undersida har fasats på en sträcka om ca 100 mm för att underlätta införandet av en kil vid anspännandet av bordklämman. Ett åtta mm fyrkantigt genomgående spikhål finns nära den främre änden. Föremålet uppvisar, liksom den andra käften i samma bordklämma, flera omotiverade huggskador efter yxeggar.
Photo:
Vasamuseet
Bordklämma. Del av bordklämma, närmare bestämt den ena armen - eller käften. De ursprungliga kanterna och ändarna är i huvudsak väl bevarade. Ca 1020 mm från framänden finns ett lodrät avlångt och genomgående hål för bordklämmans tvärbräda. Eftersom ämnet är uttagen med märgen kvar uppvisar den en märgspricka på undersidan som sträcker sig intermittent längs hela föremålets längd. Undersidan har sparsamt med spår efter att ha bearbetats med yxa. Översidan är välvd där den ej är bearbetad. Välvningen utgörs av ämnets naturligt rundade yta. I dess främre ände är föremålet något uttunnad, dvs nedhuggen. Ytan här visar spår av att ha blivit bearbetad med hyvel. Längs översidans kanter finns en fasning som är ca 20 mm bred. Bakre änden utgörs av ämnets naturliga tjocklek, men med en nedhuggning mellan denna ände och mittpartiet. Bakre ändens undersida har fasats på en sträcka om ca 100 mm för att underlätta införandet av en kil vid anspännandet av bordklämman. Ett åtta mm fyrkantigt genomgående spikhål finns nära den främre änden. Föremålet uppvisar, liksom den andra käften i samma bordklämma, flera omotiverade huggskador efter yxeggar.
Photo:
Vasamuseet
Bordklämma. Del av bordklämma, närmare bestämt den ena armen - eller käften. De ursprungliga kanterna och ändarna är i huvudsak väl bevarade. Ca 1020 mm från framänden finns ett lodrät avlångt och genomgående hål för bordklämmans tvärbräda. Eftersom ämnet är uttagen med märgen kvar uppvisar den en märgspricka på undersidan som sträcker sig intermittent längs hela föremålets längd. Undersidan har sparsamt med spår efter att ha bearbetats med yxa. Översidan är välvd där den ej är bearbetad. Välvningen utgörs av ämnets naturligt rundade yta. I dess främre ände är föremålet något uttunnad, dvs nedhuggen. Ytan här visar spår av att ha blivit bearbetad med hyvel. Längs översidans kanter finns en fasning som är ca 20 mm bred. Bakre änden utgörs av ämnets naturliga tjocklek, men med en nedhuggning mellan denna ände och mittpartiet. Bakre ändens undersida har fasats på en sträcka om ca 100 mm för att underlätta införandet av en kil vid anspännandet av bordklämman. Ett åtta mm fyrkantigt genomgående spikhål finns nära den främre änden. Föremålet uppvisar, liksom den andra käften i samma bordklämma, flera omotiverade huggskador efter yxeggar.
Photo:
Vasamuseet
Bordklämma. Del av bordklämma, närmare bestämt den ena armen - eller käften. De ursprungliga kanterna och ändarna är i huvudsak väl bevarade. Ca 1020 mm från framänden finns ett lodrät avlångt och genomgående hål för bordklämmans tvärbräda. Eftersom ämnet är uttagen med märgen kvar uppvisar den en märgspricka på undersidan som sträcker sig intermittent längs hela föremålets längd. Undersidan har sparsamt med spår efter att ha bearbetats med yxa. Översidan är välvd där den ej är bearbetad. Välvningen utgörs av ämnets naturligt rundade yta. I dess främre ände är föremålet något uttunnad, dvs nedhuggen. Ytan här visar spår av att ha blivit bearbetad med hyvel. Längs översidans kanter finns en fasning som är ca 20 mm bred. Bakre änden utgörs av ämnets naturliga tjocklek, men med en nedhuggning mellan denna ände och mittpartiet. Bakre ändens undersida har fasats på en sträcka om ca 100 mm för att underlätta införandet av en kil vid anspännandet av bordklämman. Ett åtta mm fyrkantigt genomgående spikhål finns nära den främre änden. Föremålet uppvisar, liksom den andra käften i samma bordklämma, flera omotiverade huggskador efter yxeggar.
Photo:
Vasamuseet
Bordklämma. Del av bordklämma, närmare bestämt den ena armen - eller käften. De ursprungliga kanterna och ändarna är i huvudsak väl bevarade. Ca 1020 mm från framänden finns ett lodrät avlångt och genomgående hål för bordklämmans tvärbräda. Eftersom ämnet är uttagen med märgen kvar uppvisar den en märgspricka på undersidan som sträcker sig intermittent längs hela föremålets längd. Undersidan har sparsamt med spår efter att ha bearbetats med yxa. Översidan är välvd där den ej är bearbetad. Välvningen utgörs av ämnets naturligt rundade yta. I dess främre ände är föremålet något uttunnad, dvs nedhuggen. Ytan här visar spår av att ha blivit bearbetad med hyvel. Längs översidans kanter finns en fasning som är ca 20 mm bred. Bakre änden utgörs av ämnets naturliga tjocklek, men med en nedhuggning mellan denna ände och mittpartiet. Bakre ändens undersida har fasats på en sträcka om ca 100 mm för att underlätta införandet av en kil vid anspännandet av bordklämman. Ett åtta mm fyrkantigt genomgående spikhål finns nära den främre änden. Föremålet uppvisar, liksom den andra käften i samma bordklämma, flera omotiverade huggskador efter yxeggar.
Photo:
Vasamuseet
Bordklämma. Del av bordklämma, närmare bestämt den ena armen - eller käften. De ursprungliga kanterna och ändarna är i huvudsak väl bevarade. Ca 1020 mm från framänden finns ett lodrät avlångt och genomgående hål för bordklämmans tvärbräda. Eftersom ämnet är uttagen med märgen kvar uppvisar den en märgspricka på undersidan som sträcker sig intermittent längs hela föremålets längd. Undersidan har sparsamt med spår efter att ha bearbetats med yxa. Översidan är välvd där den ej är bearbetad. Välvningen utgörs av ämnets naturligt rundade yta. I dess främre ände är föremålet något uttunnad, dvs nedhuggen. Ytan här visar spår av att ha blivit bearbetad med hyvel. Längs översidans kanter finns en fasning som är ca 20 mm bred. Bakre änden utgörs av ämnets naturliga tjocklek, men med en nedhuggning mellan denna ände och mittpartiet. Bakre ändens undersida har fasats på en sträcka om ca 100 mm för att underlätta införandet av en kil vid anspännandet av bordklämman. Ett åtta mm fyrkantigt genomgående spikhål finns nära den främre änden. Föremålet uppvisar, liksom den andra käften i samma bordklämma, flera omotiverade huggskador efter yxeggar.
Photo:
Vasamuseet
