Johannes Nilsson med föräldrar.

Johannes Nilsson (längst fram), bodde i Kroken Krusegården. På fotot ser vi Johannes far, som hette Nils Andersson (sjöng i kyrkokören), han var född på Skattebacken vid kyrkan, och hustru Anna Cajsa Svensdotter som var född vid Kyrkliden vid Bärebergs kyrka. Nils Andersson var halvbror med Anders Andersson(sjöng i kyrkokören), som var Gustaf Andersson fotografens far. Gårdarna låg helt nära varandra. På fotot ser man den gamla mangårdsbyggnaden som senare revs ner.

Johannes var ungkarl, och som seden var för ungkarlar, så hade han en hushållerska som hette Elin, henne trivdes han med, hon lagade god mat som hans mage tålde. Johannes var en aktad man, och han hade många förtroendeuppdrag i kommunen. Han satt också i många år med i tinget i Vara som nämndeman. Johannes hade bredvid jordbruket en mindre biodling. Han odlade mycket blommor i sin trädgård, och i hela trädgården hade han körsbär. Det hände att vi var där och plockade bär.

Johannes var jägare och hade jakthundar. Jag tyckte så synd om hundarna när jag var barn. De stod bundna vid enkla kojor med en kätting och halsband. På den tiden var det inte tal om köpt hundmat. Hundarna fick rester från köket, ofta potatis och morotsskal och en slatt mjölk. En jakthund skulle vara lite hungrig när den släpptes på jakt. Då jagade den som bäst. Fast vid slakten fick hundarna spillet efter slakten. På vintern fick hundarna vara i ladugården, det trivdes de bra med. Sven Andersson i Kroken Skattebacken, som var halvkusin med Johannes han säger. Johannes hade bössan på ryggen, vad han än hade för sig, alltid kom det väl något lovligt vilt förbi. När Johannes var gammal och hade slutat jaga och vara med i skogen. Då hände det sig att under älgjakten var Johannes hemma. Fast så ringde det i telefonen. Det var de som bodde på andra sidan skogen som ringer och säger, här sprang in två älgar i skogen för en liten stund sedan. När som helst kommer de nog ut ur skogen och in på dina marker. Skynda dig ut så kanske du kan skjuta en av dem. Johannes tar bössan som alltid fanns på plats och skyndar sig ut. Han lägger sig på lur i ett gupp som vägen gör, där blev han osynlig för älgarna. Jo jo men, där kom två älgar ur skogen och sprang in på Johannes mark, tro det eller ej, men Johannes sköt dem båda två. När jaktlaget kom tillbaka och hyllade Johannes för sin bedrift så säger Johannes, ja fast detta blir nog de sista älgarna jag skjuter.