Ägare:/1956-63/: ett partrederi, Huvudredare: Knut B. Julin. Hemort: Vrångö.

Created with Sketch.

Axel Swinhufvud (fotograf)

miniatyr|stående|Axel Swinhufvud framför sin pappershandel, 1960-tal. Axel August Wilhelm Swinhufvud, född 20 maj 1888 i Strängnäs död 10 september 1978 på Danderyds sjukhus, var en svensk fotograf och pappershandlare. Han fotograferade övervägande Stockholmsmotiv och donerade omkring 20 000 negativ till Stadsmuseet i Stockholm. Biografi Fotografen miniatyr|stående|Axel Swinhufvud på stegen i ateljén 1910, kvinnan är troligen hans mor. Axel Swinhufvud föddes på Paulinska gården i Strängnäs. Han var son till kapten Carl Wilhelm Svinhufvud och Anna Augusta Lovisa Granberg. Som tillhörig en gammal officerssläkt hade han troligen valt officersbanan dock en höftskada gjorde honom till kronvrak och oduglig för militärtjänst. Efter faderns död 1899 flyttade modern 1902 med sonen Alex och dottern Anna Charlotta till Stockholm. Som 15-åring fick han sin första fotoapparat, en lådkamera av typ Murers Express. Hans första bevarade fotografi visar en ballonguppstigning som han tog 1903. Skolgången på Norra Real avslutade han 1908, utan examen. Därefter började han en gedigen yrkesutbildning där han fick praktisera två år hos hovfotografen Lars Larsson, kallad ”Hov-Lasse” och ägare av Larssons Ateljé vid Humlegårdsgatan 21. Larsson hörde till samtidens främsta fotograf specialiserat på Stockholmsmotiv. vänster|miniatyr|stående|Swinhufvuds pappershandel vid Karlavägen 27, 1935. År 1910 blev Swinhufvud auktoriserad fotograf och startade sin första egna ateljé på Karlavägen 1A (nuvarande 27). I huset fanns även en pappershandel som sedan 1907 drevs av Axels mor.Stockholms adresskalender från 1913 Året därpå blev han av brandkapten Fredrik Kyhlberg utsedd till officiell fotograf för Stockholms brandförsvar. Hans uppgift var att dokumentera Stockholms bränder med sin kamera. Efter ett brandlarm begav han sig på sin motorcykel till brandplatsen, ibland fick han åka med stegvagnen. Väl på brandplatsen följde han även brandmännens arbete ända upp på taken. Mellan 1911 och 1936 dokumenterade och bokförde han 211 bränder med bild, datum och klockslag.Kamratföreningen Röde Hanen, takbrand I samband med uppdraget tog han omkring 900 glasplåtar med sin Anschützkamera som han skaffat 1911.

Dagö

Dagö (estlandssvenskt uttal da:e, estniska Hiiumaa, forngutniska Dagaiþ) är en ö som tillhör Estland och som finns i Östersjön, 140 km sydväst om huvudstaden Tallinn. Huvudorten på Dagö är Kärrdal (Kärdla) och ön har sammanlagt 8220 invånare på 989 kvadratkilometer. Geografi Dagö utgör ett eget landskap, Dagö (), som sedan 2017 även utgör en kommun, Dagö kommun ().http://haldusreform.fin.ee/static/sites/3/2017/07/ulevaade_kovid_14.07.2017.pdf Dagö är den norra ön av de två stora öarna i Estlands västra skärgård; den södra heter Ösel, och de båda öarna är skilda åt genom Sölasund. Taknenäset är den norra udden på Dagö och dess västra udde benämns Dagerort och ligger på halvön Kõpu. På Kõpu ligger Dagös högst belägna plats, Tornimägi (68 meter över havet) där Kopu fyr från 1531 är belägen. Hares sund, som är en del av havsområdet Moonsund, skiljer Dagö i väster från Ormsö i öster. Ekonomi och kommunikationer Huvudnäringarna på Dagö var tidigare jordbruk, fåravel, skogsbruk, skogsindustri och fiskkonservindustri, men på senare tid har en plastindustri växt fram liksom turism. Kulturlandskapet präglas fortfarande av jordbruk men industriell verksamhet och turism är nya inslag i landskapet. På Dagös ostsida vid Hares sund mot Ormsö ligger hamnen Heltermaa, som har färjeförbindelse med Rus på fastlandet. Färjeförbindelse finns också med Ösel; dessa färjor utgår från hamnen Sõru sadam på södra sidan av ön. Dagliga flygförbindelser finns till Tallinn med Saartelennuliinid från Kärdla flygplats. Historia Dagö kristnades på 1200-talet och hamnade sen i delad ägo: halva ön tillhörde biskopen av Ösel-Wiek och andra halvan (från 1436 hela ön) tillhörde Tyska orden. Efter ordensstatens upplösning hävdade både Sverige och Danmark ägarskap över ön. Sverige erövrade ön 1563 och den blev då en del av Svenska Estland. Danmark avträdde formellt ön först vid freden i Brömsebro 1645. År 1710, under det stora nordiska kriget, erövrades ön av Ryssland, och ön blev en rysk besittning genom freden i Nystad 1721. Dagö tillhörde Ryssland fram till 1920, då den tillföll den nyutropade republiken Estland. Under andra världskriget ockuperades Dagö av Sovjetunionen 1940-1941, av Tyskland 1941-1944 och därefter åter av Sovjetunionen från 1944. Under kriget förstördes Kärrdals hamn av nazityska styrkor, och den är fortfarande inte återuppbyggd. I dag ligger båthamnen omkring en mil norr om staden. Efter kriget annekterades Estland av Sovjetunionen och omvandlades till Estniska SSR. Under denna tid var Dagö en militär gränszon som var stängd även för sovjetiska medborgare och endast kunde besökas av dem som hade särskilt utfärdade inrikespass.Külvi Kuusk och Maivi Kärginen, Stop! Border Zone! (Rannarahva museum, 2013), s. 37. Ockupationen fortgick till Sovjetunionens upplösning 1991.Svensk uppslagsbok, band 6, sida 821-822

2 comments

  • Dagö 1, 1957. Skulle följas av Dagö 2 och Dagö 3.
    Delägare Knut, Sven, Algot och Alvar Julin Vrångö.

  • Tack för din kommentar!

Select the images you want to order

You have unsaved changes.

Are you sure you want to leave this page?

Share to