Utställningen WASA på Sjöfartshotellet i Stockholm. Fyra mindre montrar med föremål och texter kopplade till utställningen Wasa i Sjöfartshotellets foajé. Två personer sitter i foa...

Utställningen öppnade 1975-03-27.

Created with Sketch.

Axel Swinhufvud (fotograf)

miniatyr|stående|Axel Swinhufvud framför sin pappershandel, 1960-tal. Axel August Wilhelm Swinhufvud, född 20 maj 1888 i Strängnäs död 10 september 1978 på Danderyds sjukhus, var en svensk fotograf och pappershandlare. Han fotograferade övervägande Stockholmsmotiv och donerade omkring 20 000 negativ till Stadsmuseet i Stockholm. Biografi Fotografen miniatyr|stående|Axel Swinhufvud på stegen i ateljén 1910, kvinnan är troligen hans mor. Axel Swinhufvud föddes på Paulinska gården i Strängnäs. Han var son till kapten Carl Wilhelm Svinhufvud och Anna Augusta Lovisa Granberg. Som tillhörig en gammal officerssläkt hade han troligen valt officersbanan dock en höftskada gjorde honom till kronvrak och oduglig för militärtjänst. Efter faderns död 1899 flyttade modern 1902 med sonen Alex och dottern Anna Charlotta till Stockholm. Som 15-åring fick han sin första fotoapparat, en lådkamera av typ Murers Express. Hans första bevarade fotografi visar en ballonguppstigning som han tog 1903. Skolgången på Norra Real avslutade han 1908, utan examen. Därefter började han en gedigen yrkesutbildning där han fick praktisera två år hos hovfotografen Lars Larsson, kallad ”Hov-Lasse” och ägare av Larssons Ateljé vid Humlegårdsgatan 21. Larsson hörde till samtidens främsta fotograf specialiserat på Stockholmsmotiv. vänster|miniatyr|stående|Swinhufvuds pappershandel vid Karlavägen 27, 1935. År 1910 blev Swinhufvud auktoriserad fotograf och startade sin första egna ateljé på Karlavägen 1A (nuvarande 27). I huset fanns även en pappershandel som sedan 1907 drevs av Axels mor.Stockholms adresskalender från 1913 Året därpå blev han av brandkapten Fredrik Kyhlberg utsedd till officiell fotograf för Stockholms brandförsvar. Hans uppgift var att dokumentera Stockholms bränder med sin kamera. Efter ett brandlarm begav han sig på sin motorcykel till brandplatsen, ibland fick han åka med stegvagnen. Väl på brandplatsen följde han även brandmännens arbete ända upp på taken. Mellan 1911 och 1936 dokumenterade och bokförde han 211 bränder med bild, datum och klockslag.Kamratföreningen Röde Hanen, takbrand I samband med uppdraget tog han omkring 900 glasplåtar med sin Anschützkamera som han skaffat 1911.

Invandrare i Sverige (utställning)

Invandrare i Sverige var en vandringsutställning som producerades i två versioner av den statliga myndigheten Riksutställningar, i samarbete med Arbetsgruppen för invandrarfrågor. Den handlade om de problem som mötte de nya svenskarna i slutet på 1960-talet i Sverige, och vad som skulle kunna göras för att lösa dem.Riksutställningar/Projektarkivet/Projekt: 9-10/Volymnummer: F1A: 19/Mapp: ”Projektnr: 9, ’Invandrare i Sverige’”/1 sida A4: ”Förslag till skrivelse, Till folkhögskolorna/.../För Riksutställningar, Marita Lindgren-Fridell, 1:e intendent”.Riksutställningar/Projektarkivet/Projekt: 9-10/Volymnummer: F1A: 19/Mapp: ”Projektnr: 9, ’Invandrare i Sverige’”/5 häftade sidor A4: ”E.P., 29.10.1970, Version 2, Invandrare i Sverige – Stora versionen”, sid. 1. Den stora utställningen besökte 35 orter i Sverige 1968 till 1970.Riksutställningar/Projektarkivet/Projekt: 9-10/Volymnummer: F1A: 19/Mapp: ”Projektnr: 9, ’Invandrare i Sverige’”/2 häftade sidor A4: ”Turneplan för utställningen ’Invandrare i Sverige’”. Bakgrund Ursprunget till utställningen Invandrare i Sverige kom från en förfrågan från dåvarande Arbetsgruppen för invandrarfrågor. Gruppen vände sig till Riksutställningar för att få hjälp med att belysa situationen för migranter i Sverige i slutet på 1960-talet. När vandringsutställningen Invandrare i Sverige skulle produceras hade Riksutställningar funnits som statlig försöksverksamhet i fem år. Den nya utställningen presenterades av Riksutställningars skolavdelning, som en ny giv för föreningen Konst i skolans medlemmar. Riksutställningar hade redan 1966 börjat samarbeta med Konst i skolan när den uppmärksammade vandringsutställningen Upptäcka – uppleva togs fram, vilket också kan sägas vara starten på myndighetens satsning på utställningsverksamhet riktad mot barn. Så här formulerade sig Marita Lindgren-Fridell, förste intendent vid Riksutställningar, när hon vill förklara för folkhögskolorna hur samarbetet såg ut mellan Riksutställningar och föreningen Konst i skolan:/.../Enligt uppgörelsen mellan Konst i skolan och Riksutställningar skall utställningarna inte endast utgöras av konstutställningar eller bildsamlingar och studiematerial som behandlar konst utan också andra aktuella och lämpliga ämnen. Dessa utställningar/studiepaket skall inte blott anknyta till undervisningen i teckning etc utan också till samhälls- och naturorienterande ämnen i skolan./.../Riksutställningar hade efter de första fem åren fått en delvis ny inriktning än tidigare, traditionella utställningsformer började ifrågasättas och nya metoder och tekniker diskuterades. Marita Lindgren-Fridell:Riksutställningars uppgift f.n. är att bedriva olika typer av försök och experiment. Dels söker man göra utställningar av betydligt mindre format än tidigare, dels ge andra innehåll än de traditionella konstutställningarnas. Den nu erbjudna utställningen ”Invandrare i Sverige” är just ett sådant försök./.../ Tema Invandrare i Sverige skulle vara ett utställningskoncept ”av informativ karaktär och vända sig till en svensk publik”. Målsättningen var att bidra till:

Kropp, mode, kläder (utställning)

miniatyr|Dokumentationsfoto från 1972. Kropp, mode, kläder var en vandringsutställning som producerades av den statliga myndigheten Riksutställningar i samarbete med Folkparkernas centralorganisation. Turnén pågick 1972 till 1973 och var en del av Riksutställningars satsning på att hitta nya målgrupper för sin verksamhet.Riksutställningar/Projektarkivet/Projektnummer 1 105-1 106/F1A: 113/6 hophäftade blad: kombination pressrelease ”Kropp, mode, kläder”, 1973-05-29, och 4 sidor med allmän information kring utställningen. Bakgrund Vid slutet av 1960-talet och början av det nya årtiondet ville Riksutställningar försöka hitta nya vägar för att bredda sitt bidrag till det svenska kulturutbudet. Parkmetoden Enligt boken Kultur i rörelse – en historia om Riksutställningar och kulturpolitiken ville myndigheten försöka nå nya grupper genom att ”verka utanför institutionella sammanhang”. Det var dags för ”folkparksmetoden”.På Riksutställningar fanns en pågående diskussion om hur man tillsammans med folkbildningen skulle kunna bryta skiljelinjen mellan ”finkultur” och ”masskultur”. Samtidigt började tankar om ett bredare kulturbegrepp att få genomslag. Många kulturinstitutioner efterlyste en förändring i praktiken. Inom folkparkerna pågick i slutet av 1960-talet en debatt om den utvidgade synen på kulturen.Ansvariga på Riksutställningar konstaterade att folkparkernas inriktning hade börjat förändras. Från att ha varit en park för ”vanligt folk” ur arbetarklassen gick utvecklingen för parkerna att förvandlas till platser för allaktivitetsupplevelser. Folkparksrörelsen hade vid tidpunkten redan inlett ett samarbete med Riksteatern och planer fanns på att också knyta kontakter med Rikskonserter och Riksutställningar, skriver Broms och Göransson i sin bok om Riksutställningar.Gärna pop, schlagerprogram och andra förströelseanordningar i en allaktivitetspark, men inte som dominerande attraktioner./…/Folkparkerna ska spegla det samhälle vi lever i. Det är därför nödvändigt att folkparker och Folketshus ges resurser att bjuda sin publik på vettiga alternativ till skvalet och privatgeschäftet. Folkparkerna ger nu barnpjäser, operetter och komedier i samarbete med Riksteatern och har inbjudit Rikskonserter, Riksutställningar och konstfrämjandet att konsertera respektive ställa ut i landets folkparker. (Scen och Salong 11/69 ”200 allaktivitetscenter av landets folkparker, blir det blott en dröm?”)Enligt Dagens Nyheter var suget efter statligt producerat material stort hos Sveriges folkparker hösten 1973, när Kropp, mode, kläder just hade avslutats:Det är främst sommarverksamheten som folkparkerna vill utvidga./…/Folkparkerna anser dessutom att Riksteatern inte producerar tillräckligt med program för parkerna. Fler behövs. – Över huvud taget vill vi ha mer från Riksteatern, Rikskonserter och Riksutställningar, säger Olle Johannesson [folkparkernas vd]./…/ Riksutställningar på sommarturné

Order this image

You have unsaved changes.

Are you sure you want to leave this page?

Share to