Artilleriradar på svenskt örlogsfartyg.

Created with Sketch.

Axel Swinhufvud (fotograf)

miniatyr|stående|Axel Swinhufvud framför sin pappershandel, 1960-tal. Axel August Wilhelm Swinhufvud, född 20 maj 1888 i Strängnäs död 10 september 1978 på Danderyds sjukhus, var en svensk fotograf och pappershandlare. Han fotograferade övervägande Stockholmsmotiv och donerade omkring 20 000 negativ till Stadsmuseet i Stockholm. Biografi Fotografen miniatyr|stående|Axel Swinhufvud på stegen i ateljén 1910, kvinnan är troligen hans mor. Axel Swinhufvud föddes på Paulinska gården i Strängnäs. Han var son till kapten Carl Wilhelm Svinhufvud och Anna Augusta Lovisa Granberg. Som tillhörig en gammal officerssläkt hade han troligen valt officersbanan dock en höftskada gjorde honom till kronvrak och oduglig för militärtjänst. Efter faderns död 1899 flyttade modern 1902 med sonen Alex och dottern Anna Charlotta till Stockholm. Som 15-åring fick han sin första fotoapparat, en lådkamera av typ Murers Express. Hans första bevarade fotografi visar en ballonguppstigning som han tog 1903. Skolgången på Norra Real avslutade han 1908, utan examen. Därefter började han en gedigen yrkesutbildning där han fick praktisera två år hos hovfotografen Lars Larsson, kallad ”Hov-Lasse” och ägare av Larssons Ateljé vid Humlegårdsgatan 21. Larsson hörde till samtidens främsta fotograf specialiserat på Stockholmsmotiv. vänster|miniatyr|stående|Swinhufvuds pappershandel vid Karlavägen 27, 1935. År 1910 blev Swinhufvud auktoriserad fotograf och startade sin första egna ateljé på Karlavägen 1A (nuvarande 27). I huset fanns även en pappershandel som sedan 1907 drevs av Axels mor.Stockholms adresskalender från 1913 Året därpå blev han av brandkapten Fredrik Kyhlberg utsedd till officiell fotograf för Stockholms brandförsvar. Hans uppgift var att dokumentera Stockholms bränder med sin kamera. Efter ett brandlarm begav han sig på sin motorcykel till brandplatsen, ibland fick han åka med stegvagnen. Väl på brandplatsen följde han även brandmännens arbete ända upp på taken. Mellan 1911 och 1936 dokumenterade och bokförde han 211 bränder med bild, datum och klockslag.Kamratföreningen Röde Hanen, takbrand I samband med uppdraget tog han omkring 900 glasplåtar med sin Anschützkamera som han skaffat 1911.

Radar

höger|Principen för en radar.|252x252px Radar (akronym från engelskans Radio Detection and Ranging) är utrustning och teknik för upptäckt och avståndsbestämning med radiovågor. Radar använder kortvågiga radiovågor, det vill säga elektromagnetisk strålning, för att identifiera avstånd, höjd och eventuellt färdriktning för olika föremål. En signal skickas ut, reflekteras mot föremålet och detekteras av avsändaren. Tekniken började användas under andra världskriget. Radar har idag en omfattande såväl civil som militär användning. Historia miniatyr|Ett av de första experimenten med en svensk radar vid Bromma flygfält, augusti 1945. Den första radarliknande konstruktionen patenterades av den tyske ingenjören Christian Hülsmeyer redan 1904. Hans så kallade "Telemobiloskop" var främst avsett att undvika kollisioner mellan fartyg och annat i nedsatt sikt. Grunden till den moderna, och i dag mycket effektiva, radartekniken lades 1935, då den skotske fysikern Robert Watson-Watt konstruerade en anläggning där elektromagnetiska radiovågor reflekterades från fasta föremål och åstadkom ett eko som avbildades på en bildskärm. Militären drog nytta av upptäckten och bedrev i hemlighet utvecklingsarbete för att förbättra anordningens effektivitet. Man byggde skyndsamt upp en kedja av radarstationer längs den engelska sydkusten, Chain Home Radar. De första primitiva radaranläggningarna arbetade med frekvenser inom kortvågsområdet på 20–30 megahertz. De brittiska bombningarna av tyska mål visade sig snart ha en mycket låg träffsäkerhet – omkring tio procent. Flygplanen behövde ett system som kunde hjälpa navigatören att finna målet med bättre säkerhet. Ursprungligen gjordes detta genom att leda planen med radiovågor som sändes från flera sändare, och där man letade efter den plats där radiosignalerna korsade varandra. Även den modellen hade alltför låg precision och man behövde en radaranläggning som var tillräckligt liten för att bäras av ett flygplan.

Arméns radar- och luftvärnsmekanikerskola

Arméns radar- och luftvärnsmekanikerskola (RMS) var en teknisk truppslagsskola för luftvärnet inom svenska armén som verkade i olika former åren 1957–1981. Förbandsledningen var förlagd i Göteborgs garnison i Göteborg.Holmberg (1993), s. 63 Historia Arméns radar- och luftvärnsmekanikerskola bildades den 1 juli 1957 genom att Arméns radarskola (RadarS) och Luftvärnets mekanikerskola (LvMekS) sammanslogs till en skola. Även om skolan tillhörde luftvärnet, så var den inledningsvis samlokaliserad med Göta artilleriregemente (A 2). Genom försvarsbeslutet 1958 beslutades dock att Göta artilleriregemente skulle avvecklas och dess kasernetablissement skulle övertas av Göteborgs luftvärnskår (Lv 6). Från den 1 april 1962 var de båda luftvärnsförbanden samlokaliserade. I regeringens proposition 1975/76:190 föreslogs att skolan skulle omlokaliseras till Östersund, för att där utgöra en del av den nya skolan Arméns tekniska skola. Regeringen avsåg med sin proposition att Tygförvaltningsskolan skulle den 1 januari 1977 ombildas till Arméns tekniska skola. Arméns tekniska skola skulle till en början vara lokaliserad till Tygförvaltningsskolans befintliga lokaler i Stockholm. Hösten 1979 skulle skolan sedan omlokaliseras till Östersund. Vid samma tidpunkt föreslogs att den tekniska utbildningen av pjäs- och bandtraktormekaniker vid Norrlands artilleriregemente (A 4) i Östersund, Smålands artilleriregemente (A 6) i Jönköping skulle övertas av Arméns tekniska skola. Resterande skolor, Mekanikerskolan vid Arméns stabs- och sambandsskola (StabSbS) och Arméns radar och luftvärnsmekanikerskola (RMS) föreslogs i en andra etapp sommaren 1980 omlokaliseras till Östersunds garnison. Arméns tekniska skola kom dock bara till en början att inkludera skolorna Tygförvaltningsskolan (TygS) och den tekniska delen ur Arméns stabs- och sambandsskola (StabSbS). Detta då Arméns radar och luftvärnsmekanikerskola (RMS) kvarstod i Göteborg. Det bland annat på grund av lokaltidningarna i Östersund skrivit flera artiklar om farlig strålning från de planerade radarstationerna. Arméns radar och luftvärnsmekanikerskola (RMS) kom istället inrätta en provisorisk organisation, Luftvärnets officershögskola och tekniska skola (LvOHS/TS). I regeringens proposition 1977/78:65 ändrade regeringen sitt tidigare beslut till att skolan skulle kvarstå i Göteborg. Det då man ansåg att skolan dels disponerade goda lokaler vilket möjliggjord ett fruktbärande samarbete med Chalmers tekniska högskola. Men genom att bibehålla skolan i Göteborg, kunde en investeringskostnad av ca 20 miljoner kr i Östersund undvikas. Riksdagen antog regeringen förslag om att skolan skulle kvarstå i Göteborg. Med beslutet kom dock en förändring som kom att påverka skolan, den skulle sammanslås med Luftvärnets kadett- och aspirantskola. Den 30 juni 1981 avvecklades Arméns radar- och luftvärnsmekanikerskola och den 1 juli 1981 bildades den nya skolan Luftvärnets officershögskola och tekniska skola.Pettersson (1994), s. 28

Order this image

You have unsaved changes.

Are you sure you want to leave this page?

Share to