Anna Maria Lenngren
miniatyr|Silvermedalj med Anna Maria Lenngren, 1818.
miniatyr|Anna Maria Lenngrens gravsten vid Klara kyrka i Stockholm.
Anna Maria Lenngren, född Malmstedt den 18 juni 1754 i Kvarteret Ånäbben i Uppsala, död 8 mars 1817 i Stockholm, var en svensk poet. Hon var dotter till Magnus Brynolf Malmstedt, som var professor vid universitetet i Uppsala, och gifte sig 1780 med kommerserådet och tidningsredaktören Carl Peter Lenngren.Olsson & Algulin (2009), sid 137
Biografi
Under sin fars ledning förvärvade hon en omfattande beläsenhet, särskilt inom den latinska och franska litteraturen. Efter att fyllt arton år började hon att publicera dikter i olika tidningar, främst osjälvständiga stilkopior. Hennes första mer betydande dikt blev The-Conseillen, publicerad 1775 (omarbetad 1777). Under 1770-talet översatte hon för Kungliga teatern franska operatexter, bland annat Jean-François Marmontels Lucia och Zermire et Azor. I samband med giftermålet 1780 upphörde hennes offentliga författarverksamhet, men anonymt publicerade hon under 1780-talet ett 50-tal dikter i Stockholms-Posten. Under Johan Henrik Kellgrens sjukdom och efter hans död 1795, då hennes man blev ägare till tidningen, började hennes bidrag i tidningen bli flitigare. De främsta av hennes dikter härrör från tiden 1793–1800.
Lenngren var medlem i sällskapet Utile Dulci. Hennes främsta genre är satiren, riktad mot högfärdig adel såväl som dem som fjäskade för den.Olsson & Algulin (2009), sid 137-138 Hon skrev också idyller, men vände sig mot den urvattnade form, "så sann och menlös att den bräker", som den vanligen tog sig och skrev istället om mer konkreta händelser, som en fest i en prästgård.Olsson & Algulin (2009), sid 139
Till hennes mest kända dikter hör "Några ord till min kära dotter, ifall jag hade någon:" (1798):