Fo196254

Created with Sketch.

Kejserliga ryska flottan

Kejserliga ryska flottan () var namnet på Rysslands flotta mellan 1696 och 1917. Tillkomst left|Replik av Standart, det första seglande fartyget i den ryska Östersjöflottan; byggd i Olonets sommaren 1703. Den ryska flottan skapades av Peter den store under Stora turkiska kriget då man i Ryssland för första gången byggde och använde två linjeskepp, fyra brännare och 23 roddfartyg. Den ryska Östersjöflottan byggdes upp under Stora nordiska kriget. Roddflottan byggdes under åren 1702-1704 vid Ladoga och vid Lugas mynning i Finska viken. Från 1703 började en seglande flotta byggas upp med bas i Sankt Petersburg. Flottans huvudstation flyttades 1723 till det då nyanlagda Kronstadt. Örlogsstationer anlades även i Reval efter staden erövrats och i Viborg sedan denna stad avträtts 1743. Flottans ledning hade sitt säte i Amiralitetet i Sankt Petersburg. Förutom i Kronstadt fanns vid mitten av sjuttonhundratalet örlogsvarv i Voronezj, Kazan, Archangelsk och Olonets. Sjöofficerskåren rekryterades från adeln, medan sjömännen kom från den utskrivna allmogen och var tvungna att tjäna för livstid. Officersutbildningens teoretiska del genomfördes till att börja med vid den matematiska skola som 1701 grundades i Moskva. 1715 bildades en sjökrigsskola (marina gardesakademin) i Sankt Petersburg och från 1718 genomförde de bästa eleverna de två högsta årskurserna vid ett särskilt sjökadettkompani (gardemarinkompaniet). 1752 sammanslogs de tre utbildningsanstalterna till en enda sjökadettkår i Petersburg. De blivande officerarna sändes också ofta utomlands för praktisk tjänstgöring. Erfarna utländska officerare anställdes i höga befattningar för att leda verksamheten. Bland dem kan nämnas Cornelius Cruys. Till de infödda sjömilitära pionjärerna kan räknas Fjodor Apraksin och Michail Golitsyn. Linjeskepp 1720 i jämförelse med andra flottor Ryssland Storbritannien Frankrike Sverige Danmark Turkiet (1715) <center>25 <center>79 <center>45 <center>22<center>25<center>42

Svenska flottan

Svenska flottan (vid ceremoniella tillfällen även Kungliga flottan) är det ena av de två vapenslagen inom svenska marinen och består av fartygsförband med underhållsresurser. Flottans stridsfartyg består av korvetter, minröjningsfartyg, minfartyg och ubåtar. Det andra vapenslaget är Amfibiekåren, tidigare Kustartilleriet. Sverige har en örlogsflotta med fartyg anpassade för att hävda Sveriges territoriella integritet och svenska intressen samt för att genomföra sjöfartsskydd huvudsakligen i närområdet (Sveriges omgivande vatten), men även utanför närområdet, som till exempel i Medelhavet utanför Libanon (UNIFIL) och utanför Afrikas horn (EUNAVFOR operation ATALANTA). Sverige är ett av få länder med egen utveckling och produktion av avancerade ubåtar, korvetter och mindre fartyg avsedda för kustnära miljöer. Historia miniatyr|Peter von Stierneman iklädd uniform m/1756 för flottan och med Svärdsorden på bröstet. Porträtt från ca 1760 av Lorens Pasch den yngre. Redan under vikingatiden fanns en marin organisation under Sveakungarna som benämndes ledung. Den moderna flottans historia brukar i allmänhet ledas tillbaka till Gustav Vasas dagar, närmare bestämt den 7 juni 1522, då 750 tyska legoknektar med tio skepp anlände till Söderköping för att efter Gustav Vasas beslut senare fortsätta till Stockholm. Skeppen och legoknektarna hade av köpmän från Lübeck ställts till den svenske kungens förfogande för en summa av 42 000 mark motsvarande tio tunnor silver. Svenska örlogsfartyg deltog emellertid redan i slaget i Öresund år 1427 vilket påvisar en marin organisation innan den av Gustav Vasa skapade svenska flottan. Den svenska Örlogsflottan verkade sedan ensam fram till 1756 då man skapade Arméns flotta (skärgårdsflottan) som ansvarade för kustnära försvar och krigföring, medan örlogsflottan blev en linjeflotta för strid till havs. De båda flottorna slogs samman 1823 och bildade då Kungliga Flottan.

Order this image

You have unsaved changes.

Are you sure you want to leave this page?

Share to